Om några veckor arrangerar Centerpartiet ett stort seminarium under rubriken ”Den liberala idétraditionen i centerpartiet”. Det verkar kunna bli ett äventyrligt projekt. Eftersom en sådan idétradition knappast har funnits.

Kanske riskerar seminariet att bli en variant på det moderata försöket nyligen till historierevisionism – då M hittade på att man legat bakom den allmänna rösträtten och att man varit emot apartheid i Sydafrika.

Den nuvarande centerledaren Annie Lööfs idol är Margaret Thatcher. Liksom sin brittiska förebild vill hon ha ”mer människa, mindre stat”. Lööf kräver en platt skatt som dränerar staten på inkomster, vill slopa LAS och menar att kollektivavtal inte ska vara något hinder för lönekonkurrens från letter och andra.

Det är en världsbild som helt strider mot hennes partis historiska rötter.

Den Centern närstående tecknaren EWK ritade en gång högerns och Socialdemokraternas ordförande under porträtt på sina ideologiska husgudar. Centerledaren Gunnar Hedlund stod under ett porträtt på Gunnar Hedlund, för man hade inte någon tydlig ideologi.

Visst ogillade centerpartister diktat från överheten, men framför allt var man pragmatiker. De uppmuntrade en stark stat och en aktiv regionalpolitik, därför att bara en sådan skulle säkra en trygg utveckling av landsbygden och jordbruksnäringen.

Jag hade på 60- och 70-talet långa samtal med ledande CUF:are som försäkrade att de bokstavligen hatade liberalismen. Det är samma personer som i dag som landstings- och kommunpolitiker utgör Centerpartiets kärna. Kommer de att acceptera att partiets historia ska skrivas om för att bättre passa Annie Lööf?

Den nya partiledarens första år har nu passerat, utan att man kan skönja en Lööf-effekt. Så är det för alla mindre partier mellan valen – de märks inte.

Men för kampanjpolitikern Lööf, som skröt med att hon hamnat i riksdagen efter 25 000 handskakningar, tillkommer problemet att behöva vara inlåst i regeringskansliet med de moderater som dominerar och syns.

Att ta ansvar verkar inte heller passa den nuvarande Centerledaren. När Lööf satts på prov har hon svajat, i FRA-debatten, om Kina är en demokrati och om partiets internrepresentation.

Centerns besynnerliga nätkampanj ”Kunskapsbyggaren”, där alla ska kunna skriva ner sina egna tankar i Centerns namn, har stärkt intrycket av politisk villrådighet.

Med partiet nära och ibland under riksdagsspärren rekommenderade några statsvetare nyligen Centern att gå tillbaka till rollen som landsbygdsparti. Men det kräver Eskil Erlandsson som partiledare, inte Lööf. Hennes tid som ordförande kan bli kort.