Sveriges stöd till klimatfinansiering tas direkt från biståndsbudgeten. Det är ett beteende som riskerar att skjuta klimatförhandlingarna i sank.
Miljöminister Lena Ek presenterade i veckan som gick Sveriges bidrag till FN:s klimatförhandlingar som drar igång i dag: 300 miljoner kronor ska gå till den gröna fonden för fattiga länders klimatomställning. Summan är fullkomligt otillräcklig och innebär att det blir svårare att nå en överenskommelse på nästa veckas klimattoppmöte.
I en varmare värld förstärks alla orättvisor. Medan den rikaste sjundedelen av jordens befolkning står för hälften av alla koldioxidutsläpp är det de allra fattigaste som drabbas hårdast. De bor ofta i länder där extremt väder blir vanligare och i länder som inte har ekonomin att ställa om på egen hand.
Med vetskapen om klimatförändringarnas orättvisa konsekvenser samt det faktum att många fattiga länder vill bygga upp sina samhällen lovade de rika länderna under klimattoppmötet i Köpenhamn 2009 att lägga upp pengar på bordet som kompensation.
Den så kallade klimatfinansieringen skulle dels gå till klimatvänlig infrastruktur i fattiga länder och dels till att anpassa länderna till ett varmare klimat. Men pengarna har nästan uteblivit helt.
I förra årets höstbudget halverade den borgerliga regeringen den klimatfinansiering som tidigare getts och i veckan som gick gav miljöminister Lena Ek (C) ett tydligt besked om att Sverige återigen kommer svika de fattiga länderna – på två sätt.
Dels genom den summa man nu presenterar. Diakonia har räknat ut Sveriges del av det totala löftet och landat på att vårt ansvar ligger på minst två miljarder kronor för 2014 – en summa som kommer behöva öka över tid. 300 miljoner framstår i sammanhanget som skrattretande – speciellt när alliansregeringen planerar sänka skatten med 15 miljarder kronor för globalt sett välbeställda.
Men inte bara summan är ett problem. Varifrån pengarna tas är minst lika problematiskt. Enligt FN:s klimatkonvention, som Sverige har skrivit på, ska all klimatfinansiering komma från additionella medel. Det får inte tas från det vanliga biståndet eftersom syftet är att det inte ska konkurrera med fattigdomsbekämpning. Även detta löfte bryter alliansregeringen nu – varenda krona av de 300 miljonerna tas från det vanliga biståndet.
Förutom det moraliskt förkastliga i att svika fattiga länder som drabbas av klimatförändringarna riskerar Sveriges beteende även att skjuta FN:s klimatförhandlingar i sank.
Klimatfinansiering är en av de mest infekterade frågorna i förhandlingarna och den misstro och de sprickor som finns beror mycket på att utvecklingsländer känner att de inte kan lita på att pengarna kommer.
Att den borgerliga regeringen så lättvindigt är beredda att bryta mot internationella löften och sätta de globala förhandlingarna på spel är anmärkningsvärt. Att det är de fattiga som återigen får ta smällen är inget annat än omoraliskt.
Lorentz Tovatt, språkrör Grön ungdom och observatörsdelegat på COP19
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
