debatt Hälften av musieanställda uppger att de inte har nog med tid och resurser för att klara av sitt uppdrag. Corona har förvärrat en redan ansträngd situation. Nu måste arbetsgivarna ta itu med den dåliga arbetsmiljön, skriver Anna Troberg, facket DIK.
Svenskarna älskar sina museer. 2017 angav 80 procent av svenskarna i Europakommissionens Eurobarometer att de under året besökt ett museum eller galleri. Genomsnittet i EU var 50 procent. Under pandemiåret 2020 minskade de fysiska museibesöken, men det gjordes 216 miljoner digitala besök. Samtidigt är det tyvärr uppenbart att de som arbetar på museerna, de som med hög kompetens skapar alla dessa fantastiska upplevelser, gör det i brant uppförsbacke.
DIK – facket för kultur, kommunikation och kreativ sektor – tar i rapporten ”Hur mår museisektorn?” temperaturen på museernas arbetsmiljö före och under pandemin. Resultatet är dystert. Usel arbetsmiljö – till följd av resursbrist, underbemanning och dålig krisberedskap – riskerar att leda till en kompetensflykt av sällan skådat slag.
Museisektorn har länge varit underfinansierad. Antalet tjänster har minskat, otrygga anställningar är vanliga och arbetsbelastningen ökar. I rapporten svarar hälften att de inte har tillräckligt med tid och resurser för att klara sitt uppdrag. Sex av tio anger att det är ett växande problem.
Besöksantal och krav på verksamheten ökar, men vakanser lämnas otillsatta. Nya, mer generösa ekonomiska ramar lyser med sin frånvaro. Befintlig personal förväntas utöver sina ordinarie arbetsuppgifter ta sig an nya uppgifter kring digitalisering och sociala medier. Många beskriver även ett växande berg av administration. Sedan kom pandemin.
Många museer har under 2020 tvingats dra ned på eller helt stänga verksamheten. Var fjärde med tidsbegränsad anställning har blivit uppsagd och var tredje inom privat och ideell sektor har blivit permitterad. Kvarvarande personal har dragit ett tungt lass för att ställa om och – om möjligt – bibehålla viss verksamhet för allmänheten.
Att sju av tio funderar på att byta jobb på grund av arbetsmiljöbrister är alarmerande.
Det är tydligt att museisektorns krisberedskap varit undermålig. De flesta upplever att de smittskyddsåtgärder som vidtagits varit tillräckliga, men många är kritiska till att åtgärderna kommit för sent, varit otydliga och främst handlat om att skydda besökarna och inte personalen.
Arbetsmiljön på svenska museer är faktiskt så dålig att hela sju av tio under de senaste två åren bytt eller funderat på att byta jobb. Bakom den siffran döljer sig oro, stress och ohälsa, som så ofta när arbetsmiljön brister. Om inget görs finns en överhängande risk att många får nog och väljer en annan sektor. Konsekvenserna skulle bli förödande – både för museerna och samhället. Är politiker och arbetsgivare beredda på det?
Regeringen har under pandemin givit krisstöd, men punktinsatser är inte nog för att återstarta sektorn. För att museerna ska klara sina uppdrag och säkerställa en bra arbetsmiljö med trygga anställningar, krävs ökade och långsiktiga budgetsatsningar på både nationell och lokal nivå. Det måste också finns resurser till en god krisberedskap. Pandemin är en kris. Den är varken den enda eller den sista.
Arbetsgivarna har det yttersta ansvaret för arbetsmiljön – oavsett om det är kris eller ej. Politiken måste dock ge dem realistiska budgetramar att verka inom. Alla arbetstagare ska ha en god arbetsmiljö och ges den tid och de resurser som krävs för att utföra sitt arbete. Att sju av tio funderar på att byta jobb på grund av arbetsmiljöbrister är alarmerande.
Lös arbetsmiljöproblemen nu, för om kompetensen går någon annanstans kan inga pengar i världen möjliggöra en återstart av museisektorn.
Anna Troberg, förbundsordförande i DIK
Debattartikeln bygger på DIK:s nya rapport om arbetsmiljön på svenska museer: ”Hur mår museisektorn?”
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
