Otryggheten är det nya normala. Därför måste vänstern se till att samhällets trygghetssystem är för alla. För alla har inte tur.
Tillgången till fasta heltidsjobb är något som vänstern kämpat för länge. Alltid med vissheten om att med den fasta tjänsten följer det trygga livet.
Samtidigt har allt färre unga en sådan anställning. Generellt har de tidsbegränsade anställningarna ökat med 60 procent sedan 1990 och enligt en LO-rapport från 2014 saknar över hälften av ungdomarna upp till 24 år ett fast arbete.
Samhället har förändrats, och det börjar kännas politiskt naivt att tro att tillsvidareanställningar kommer höra allas liv till i framtiden.
Vänstern måste börja prata om den verklighet vi har i dag.
”Jo, men man kunde ju ha haft det värre.” En vän säger det efter att bemanningsfirman dragit ned på hans pass. Vi drar alla på mungiporna, för vi har alla sagt samma sak någon gång. Den som försökt få a-kassa på deltid, hon som försökte sjukskriva sig som student och jag som försökte få en trygg bostad i fjol. Vi kunde alla ha haft det värre.
Han vet att han kan hitta en ny bemanningsfirma. Hon har en sambo som fått försörja dem båda ett tag. En annan var glad över den lilla, men nu betydelsefulla, bufferten hen lyckades spara ihop efter att ha fått både månadslön och CSN i augusti. Jag hade kontakter och fick i alla fall tak över huvudet. Samhället och trygghetssystemen finns inte där för oss. Vi har överlevt tack vare varandra och närstående.
Min vän på bemanningsfirman är stressad. Visst tror han att ett nytt (otryggt) jobb kan vänta runt hörnet, men han måste hitta det fort. Någon a-kassa får han inte. Han måste ljuga för bemanningsfirmorna för att få jobba. Påstå att han har en annan, huvudsaklig, sysselsättning. Då räknas hans anställning som extraarbete, som är förmånligare för arbetsgivaren. Och då får man ingen a-kassa.
Sjuklön får han inte heller. Hans schema läggs två veckor i taget. Han arbetar aldrig 14 kalenderdagar i sträck, och det krävs för att arbetsgivaren ska behöva betala sjuklön.
Många räddas bara tack vare turen. Det är därför man kunde haft det värre, för alla kan inte ha tur.
Vänstern måste göra denna fråga till sin. Otryggheten är, tyvärr, det nya normala.
Bemanningsföretagens verksamhet måste begränsas och arbetsgivare måste hindras från att stapla anställningsformer på varandra, men samhällets trygghetssystem måste också vara tillgängliga för dem utan tillsvidareanställningar.
När borgerligheten diskuterar tillit till socialförsäkringssystemen och a-kassan syftar de nästan uteslutande på tillit som skadas i och med bidragsfusk. Samtidigt vet vi att bidragsfusket i verkligheten är minimalt. Det akuta tillitsproblemet handlar i stället om de ungdomar som på grund av alldeles för komplicerade regelverk och tonvis av byråkrati aldrig ens överväger att söka samhällets stöd.
Vill den rödgröna regeringen på allvar modernisera välfärden måste debatten vridas åt rätt håll för dem som ständigt hamnar mellan trygghetssystemets stolar.
Vi kan bjuda en fattig kompis på öl, men varandras hyror kan vi inte betala.
Lotta Ilona Häyrynen, bloggar på Kafkabloggen, student, SSU:are och redaktionsmedlem för Tidskriften Tvärdrag
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
