Lukasjenkos vredesutbrott

ledare EU:s medlemsländer står splittrade inför 2000 migranter på gränsen till Belarus. Oenigheten är ett större hot än både Lukasjenko och de som nu vill söka asyl inom EU. 

Belarus diktator Aleksandr Lukasjenko påstår att han inte har med de tusentals migranter som försöker ta sig in i EU via Polen något att göra. När EU-ledarna nu svarar med bland annat sanktioner mot flygbolag, att frysa belarusiska tillgångar i EU och inreseförbud blir Lukasjenko rasande.

»Om de inför ytterligare sanktioner mot oss, måste vi svara. Vi värmer upp Europa, och de hotar oss. Och vad händer om vi stoppar tillförseln av naturgas? Jag rekommenderar därför ledarna i Polen, Litauen och andra dumhuvuden att tänka sig för innan de talar«, sade Lukasjenko i torsdags.

Lukasjenko refererar till den gasledning som går från Ryssland till EU via Belarus. Stora delar av Centraleuropa är beroende av rysk gas. Men Sverige har liknande problem – enligt SCB:s statistik kommer så mycket som 43 procent av det importerade uranet till svenska kärnkraftverk från Ryssland. Detta är inget som svenska intressenter och lobbyister tycker om att framhäva. Men faktum är att även delar av svensk energiförsörjning ligger i Putins händer.

Efter Lukasjenkos hot klev Vladimir Putin själv in i energidiskussionen. I en tv-intervju säger den ryska presidenten att Lukasjenkos hot inte ska tas på allvar – »han sa det förmodligen i ett vredesutbrott«. Dessutom påpekar Putin att Belarus ingått i avtal med Ryssland om gastillförseln och att det nog inte är ett avtal de vill bryta.

Det den ryska presidenten säger mellan raderna är att han har total kontroll över Belarus agerande

Vid första anblick framstår Putins ord kanske som lugnande. Men det den ryska presidenten säger mellan raderna är att han har total kontroll över Belarus agerande. Det är knappast betryggande.

Samtidigt som situationen för flyktingarna i Belarus förvärras, samlas ryska trupper vid gränsen mot Ukraina. Ukrainas utrikesminister är orolig och har bett EU om hjälp och stöd. I måndags pratade Frankrikes president med Putin i telefon och de båda kom överens om att ta det lite lugnt.

EU bör dra två slutsatser av de senaste veckornas händelser. För det första bör ett gemensamt flyktingmottagande ses som en prioriterad säkerhetsåtgärd. Den splittring som 2000 migranter vid EU:s yttre gräns skapat visar att bristen på en enad politik är det stora hotet. EU kan inte krossas av ett par tusen flyktingar, men frågan om mottagandet skapar stora interna konflikter som måste lösas innan de gör större skada för sammanhållningen.

För det andra måste EU:s energiförsörjning ses över ur ett säkerhetsperspektiv. Import från diktaturer är förstås problematisk i sig, men den blir extra riskabel när den fyller en så samhällsviktig funktion. EU har redan som strategiskt mål att minska beroendet av enskilda energileverantörer, men den senaste händelseutvecklingen visar att arbetet måste snabbas på. Precis som att vi inte bör låta den kinesiska regeringen kontrollera våra telefonnät bör vi inte låta den ryska stå för vår energitillförsel.

Frågan om rysk gas tog en intressant vändning i tisdags, då tyska regeringen tillfälligt upphävde tillståndet för Nordstream 2, gasledningen som går genom Östersjön direkt från Ryssland till Tyskland. Handlingen kan ses som ett sätt för Tyskland att neutralisera Putins största hållhake på Europa – och dessutom ett sätt att strypa en viktig inkomstkälla för Ryssland. Beroendet är ömsesidigt.

Det mest akuta nu är att få humanitär hjälp till flyktingarna vid EU:s gräns. I den frågan är det Lukasjenko och den polska regeringen som måste ge med sig. De frågor som ska lösas på längre sikt, som energiförsörjning och migrationspolitiken, är det EU:s medlemsländer vi måste komma överens med. Det lär bli den verkliga utmaningen.