DEBATT Även om Lula da Silva nu är försatt på fri fot, finns det fortfarande risk för att Brasilien störtdyker ännu djupare ner i avgrunden. En av de stora förändringar som pågår i ett turbulent Latinamerika, skriver Gabriel Rindborg.
Latinamerika genomgår stora förändringar. Argentina har valt bort nyliberalen Mauricio Macri, i Ecuador pågick protester som satte regeringen på flykt från huvudstaden; i Chile fortsätter det som inte kan beskrivas som mindre än en revolution – i Bolivia tvingades Evo Morales bort av militären, och samtidigt i Brasilien släpptes den fängslade före detta presidenten Lula da Silva. Var än man ser efter på kontinenten verkar det politiska läget turbulent; nyheter som tillsammans väcker blandade känslor. Och även de bästa av nyheter kommer med frågetecken om framtiden, för även om Lula äntligen friats är det enbart tillfälligt och vad detta innebär är fortfarande tveksamt.
Lula stod åtalad för att ha fått en lägenhet i São Paulo som muta och dömdes hastigt för att hindras från att ställa upp till valet 2018. Hans korruptionsanklagade motståndare har för det mesta antingen inte åtalats eller, om dömda, fått husarrest som påföljd. Det har visat sig i samband med Pulitzer-belönade journalisten Glenn Greenwalds avslöjanden som visar att det inte bara saknades bevis mot Lula, utan även att åklagaren samarbetade med domaren och överskred rättsliga ramar för att fabricera material. Domaren i målet, Sergio Moro, är nu justitieminister i Jair Bolsonaros regering.
Hans frigivning kom till genom ett, på ytan, orelaterat beslut från Brasiliens högsta domstol om att tillåta alla som är åtalade att pröva sina fall i tre instanser innan de avtjänar straff. Det tidigare systemet där åtalade kunde avtjäna straff redan efter andra instansen ansågs konstitutionsvidrigt och är en del i en förändringsprocess som påbörjats redan för tio år sedan. Eftersom Lula inte hade fått sitt fall prövat i tredje instans, frigavs han häromveckan till det brasilianska folkets blandade jubel och hat.
Bolsonaros regering vilar på skakig grund när det kommer till skandaler. Den ena skandalen utlöser den andra, och likt den diskurs som verkar bre ut sig över världen är det få anhängare som ens vill höra anklagelserna. Men samtidigt börjar det bli väldigt klart att Bolsonaro har varit personligen inblandad i mordet på sociologen, politikern och människorättsaktivisten Marielle Franco 2018. Och det är något som han verkar ha svårt att vifta bort. Hans popularitet har fallit till 31 procent, och 34 procent av befolkningen tycker att hans regering är ”usel”.
I ett sådant läge kan det vara lätt tro att Lulas frisläppande betyder början på slutet på ett mörkt kapitel i brasiliansk historia; en som började med en parlamentärkupp mot Dilma Rousseff 2016. Men det är först och främst inte säkert att Lula kommer att fortsätta vara på fri fot. Hans fall kommer att tas upp i högsta domstolen, och om han fälls där finns det stor chans att glädjetårarna har varit förgäves. Å andra sidan är det inte helt säkert vad folket eller eliten vill. Bara för att Bolsonaro förlorar popularitet nu betyder det inte att han inte kommer att lyckas sitta sitt mandat, hur länge det nu än blir.
Å andra sidan finns en växande skara brasilianare som efter att ha gett upp hoppet om Bolsonaro vänt sig till att stödja en möjlig militärdiktatur. Och givet läget i Bolivia, samt den chilenska regeringens attack mot det folkliga motståndet, är det inte omöjligt att tänka sig att en upprepning av militärens fasoner 1964. Bolsonaro är medveten om detta och har nu börjat hota med militärkupp. Även om Lula är tillfälligt fri, är Brasilien inte ännu fri från att störtdyka ännu längre ner i avgrunden.
Gabriel Rindborg, medborgare i Sverige, Brasilien och Ecuador, sociologistudent vid Stockholms Universitet och tidigare aktiv inom Socialdemokraterna
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
