ledare M-förslaget om kortare föräldraledighet och karensdag för vab sägs vara för att få fler manliga höginkomsttagare att ta sin del. Men i själva verket bäddar det för att tvinga mammorna tillbaka till deltidsarbete.
Minns ni alliansmänniskan – helylle, modernt tolerant och pålitligt nyliberal?
Efter att Ulf Kristersson (M) röstades ner som statsminister av sina egna allianskollegor, finns den varelsen inte mer. Istället har det inom den splittrade borgerligheten dykt upp partiledare som gärna demonstrerar sin egen ideologiska tillhörighet.
Tydligast är Kristersson och Ebba Busch Thor (KD) med sina snabba rörelser högerut. Fler än Jan Björklund (L) har insett att det håller på att bildas ett tydligt konservativt block i svensk politik.
Mot den bakgrunden går det lättare att förstå Moderaternas märkliga utspel om kortad föräldraförsäkring och karensdag vid vård av barn.
Muf:s ordförande Benjamin Dousa och Moderatkvinnornas ordförande Ulrica Schenström, tillsammans med utredaren Eva Uddén Sonnegård, saluför idén som ett sätt att komma åt vab-fusket – samtidigt som man menar sig slå ett slag för jämställdheten genom att hävda »arbetslinjen« även för småbarnsmammor.
Det är ju mammorna som tar ut flest vab-dagar, vilket leder till en sämre ställning på arbetsmarknaden, lägre lön och dålig pension.
Sonnegård, Dousa och Schenström vill att föräldrapenningen kortas till tolv månader. Samtidigt ska ersättningsnivån höjas, och eventuellt även taket. Allt för att stimulera manliga höginkomsttagare att ta ut en större andel av föräldradagarna.
På pappret låter det kanske hyfsat, men i verkligheten påverkas förslagets genomförbarhet både av anslaget till förskolan, där det kommer att behöva beredas plats åt fler blöjbarn, och reglerna för tjänstledighet för småbarnsföräldrar.
Staten kan ju knappas hindra föräldrar från att kompensera för den kortare föräldraledigheten genom att låta sina ettåringar tillbringa korta dagar eller veckor i förskolan.
Här finns en tydlig klassaspekt, som Sonnegård, Dousa och Schenström inte ens snuddar vid..
Det är som bäddat för en nygammal situation där mammor genom ekonomiska omständigheter – och för att värna sina väldigt små barns hälsa och välbefinnande – tvingas tillbaka till deltidsarbete.
Mumma för partierna i ett konservativt block där förslag om införande av vårdnadsbidrag alltid ligger på lut. Vilket kanske fungerar för Moderaternas välavlönade kärnväljare, där inslaget av traditionella hemmafruar redan sedan tidigare är betydande, men hur blir det för ensamstående?
Det är väldigt tydligt att M inte har de sjuka barnens bästa i fokus, och det har knappast SD heller när de applåderar krafttagen mot »vab-fusket«.
Ännu värre ur jämställdhetssynpunkt är förslaget om karensdag vid vård av sjukt barn.
Här finns en tydlig klassaspekt, som Sonnegård, Dousa och Schenström inte ens snuddar vid. Tjänstemän och företagare med fria arbetstider kan kanske ”vobba” – det vill säga jobba hemifrån med sjukt barn – med full lön. De inom till exempel service- eller vårdyrkena kan det inte. Svårast av alla får förstås – igen – de ensamstående mödrarna.
Att Moderaterna, vid sidan av SD, är ett av riksdagens minst kvinnovänliga partier, visste vi redan.
Att man också, med det nya ogenomtänkta förslaget, vill lansera sig som utpräglat barnfientligt, kommer som en dyster överraskning.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
