M försöker vinna valet med en gäspning

Fredrik Reinfeldt har inte längre ett samhälle att kritisera – bara att försvara.

Det är oundvikligt att jämföra Fredrik Reinfeldt våren 2014 med Göran Persson våren 2006. Den socialdemokratiska statsministern, trött efter tio år på posten, försäkrade att arbetslösheten inte skulle bli någon valfråga. Litade på sitt förtroendekapital när det gällde att sköta ekonomin och leda landet. Inte skulle väljarna kicka ut honom från Rosenbad.

När Moderaterna i dag inleder sitt Sverigemöte i Göteborg upprepar sig historien. Men den här gången med en moderat statsminister sedan åtta år. Reinfeldt verkar trött, den samhällskritiska ådra som en gång tog honom till Rosenbad är svår att spåra. I stället för att erkänna arbetslösheten trixar Reinfeldt med statistik för att försköna verkligheten. Samtidigt sjunker hans förtroende bland väljarna, både när det gäller ekonomi och ledarskap.

Allt fler väljare litar på Socialdemokraternas förmåga att sköta finanserna. För moderaterna är kurvan den omvända. Och Stefan Löfven är nästan ikapp Fredrik Reinfeldts personliga förtroendesiffror.

Om Socialdemokraterna inledde den nedåtgående trianguleringsspiralen i svensk politik – med sina tvetydiga besked om jobbskatteavdraget – har Moderaterna helt ogenerat gjort trianguleringen till sin främsta strategi. När skattedebatten hettar till försäkrar Reinfeldt att det inte blir några fler skattesänkningar. När skolfrågan blossar upp meddelar han att Moderaterna och Socialdemokraterna ”ligger väldigt nära varandra”.

Taktiken verkar vara att Moderaterna med eventuella samarbetspartier – om de nu klarar riksdagsspärren – ska vinna valet med en gäspning. Väljarna ska övertygas om att skillnaderna i politiken är så små att Reinfeldt lika gärna kan få fortsätta regera. Han sitter ju redan i Rosenbad, det blir enklast att låta honom behålla kontoret.

Problemet är bara att människor lever i verkligheten, inte i trianguleringsteorier. Sverige är fullt av folk som känner konsekvenserna av regeringspolitiken – inte minst de arbetslösa och sjuka och deras vänner och anhöriga.

Sjukförsäkringen faller inte sönder av sig själv, den har medvetet nedmonterats av alliansregeringen. Till och med svårt cancersjuka personer tvingas ut på arbetsmarknaden, visar domar i förvaltningsrätten. För att få sjukersättning även efter det första året är ett av kriterierna ”Betydande risk för död inom fem år”. Människor kan alltså tvingas intyga slutet på sitt eget liv. Det borde vara otänkbart i Sverige 2014. Så fungerar inte en generell välfärd värd namnet.

I stället för att ta tag i välfärdens djupa förtroendekris, väljer regeringen att lansera betyg från fjärde klass. Som om det på något sätt skulle förbättra resultaten. Det är skrattretande, om det inte vore så sorgligt.

Fredrik Reinfeldt har verkligheten mot sig. När Moderaterna samlas till Sverigedagar har oppositionens världens chans att bedriva samhällskritik: Det här är det Sverige Reinfeldt har skapat. Moderaterna har ju inte längre ett samhälle att kritisera, bara att försvara.

Om det är några som inte tjänar på att triangulera just nu, så är det Socialdemokraterna.