debatt I en tid när den demokratiska utvecklingen går bakåt i världen vill M och KD strama åt biståndet. Men det är just genom att öka stödet till organisering i länder där mänskliga rättigheter hotas som vi når resultat, skriver företrädare för fem ideella organisationer.
Det har varit drag i biståndsdebatten senaste tiden. Ny biståndsminister och utrikespolitisk debatt i kammaren har väckt liv i många. Men det är tråkigt att se att vissa vill statuera exempel med det så kallade ”ineffektiva biståndet”, antagligen för att vinna poäng inför valet.
Moderaterna och Kristdemokraterna vill se ”snyggare resultat”. Som om freds- och demokratiarbete ska utföras där det ger bäst vinstmarginal och inte där det mest behövs. Att kräva åtstramning – när det svenska utvecklingssamarbetet som är till för att försvara demokratiska värdegrunder behövs som mest – är inget annat än att vända demokratin ryggen.
Demokratin går bakåt. Detta kräver agerande, inte att även Sveriges konservativa partier backar. Sedan 2017 har demokratiska framsteg gjordes i 35 länder, rapporterar Freedom House, medan medborgerliga och politiska rättigheter under samma period försämrats i 71 länder, dvs vi går bakåt. Nu använder auktoritära krafter Coronapandemin för att öka sin makt ännu mer. Till exempel är Ungerns premiärminister Viktor Orbán numera de facto diktator sedan parlamentet inte längre har något att säga till om.
I Latinamerika, där vi verkar, har bristen på demokratiska skyddsmekanismer blivit än tydligare under pandemin. Två exempel:
I Colombia har makten koncentrerats ytterligare hos den konservativa regeringen och presidenten har fått särskilda befogenheter att genomföra reformer utan parlamentarisk kontroll. Paramilitärer har i sin tur utnyttjat undantagstillståndet och använt restriktioner för att utsätta sociala ledare för än mer hot och våld. Även mord har bekräftats, som på fackligt engagerade Omar Moreno Ibague i december. Utan nödvändiga skyddsåtgärder blir inskränkningar i rörelsefriheten en livsfara för människorättsförsvarare. Kort sagt: fredsavtalet är i allt större fara.
M och KD blundar med sin biståndspolitik för den antidemokratiska utvecklingen i världen och Sveriges ansvar i att avhjälpa den.
Bolivia hade en statskupp i oktober, orsakad av misstankar om valfusk mot Evo Morales. Våldsamma attacker mot organisationer och ledare från ursprungsbefolkningen som Morales tillhör följde. Den övergångsregering som tillsattes använde pandemin för att stärka sin kontroll över befolkningen. Ett nytt presidentval har hållits, men konsekvenserna av statskuppen och sviterna av pandemin har inneburit polarisering och bakslag för jämlikhet, rättvisa och säkerhet. Urfolken har åter blivit måltavla för omfattande diskriminering, våld och förföljelse.
Här, och i liknande fall, är svenskt stöd till civilsamhället avgörande för granskning och att ställa makthavare till svars.
I utrikesdeklarationen 2019 visar regeringspartierna engagemang för demokrati. I budgetpropositionen för 2021 ingår ett brett spektrum av insatser för mänskliga rättigheter, däribland ett livskraftigt civilsamhälle, genom det internationella biståndet. Demokratisatsningen går ut på att Sverige i alla sammanhang ska arbeta för att stärka demokratin och uttrycka kritik när den brister. Ansatsen stärks av den nytillsatta biståndsministern.
Men M och KD avviker genom att tala för kontroll och höga krav på mottagare, snarare än biståndets tematiska riktning. KD vill specifikt strypa stöd till organisationer i länder där den demokratiska utvecklingen går bakåt. M nämner överhuvudtaget inte civilsamhällets roll och vill att Sveriges insatser görs via EU.
Om vi omtolkar dessa anspråk på effektivisering av biståndsbudgeten till en fråga om hur vi ska nå tillfredsställande resultat så är svaret lätt. Genom att säkra demokrati! I länder med allvarliga brott mot mänskliga rättigheter är det svårare att vara ”effektiv”. Men just här behövs stödet till lokal organisering för rättvisa allra mest.
M och KD blundar med sin biståndspolitik för den antidemokratiska utvecklingen i världen och Sveriges ansvar i att avhjälpa den. Vi vädjar till M och KD att inte falla in i ledet av auktoritära konservativa ledare, utan våga försvara demokratin. Om det är för mycket begärt, sluta åtminstone att motverka de som aktivt försvarar den.
Tove Ellingsen, ordförande Framtidsjorden
Charlotte Lind, ordförande FIAN Sverige
Mikael Sundström, ordförande Jordens vänner Sverige
Klara Knapp, ordförande Latinamerikagrupperna
Klas Sellström, verksamhetsledare Svalorna Latinamerika
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
