Medan Reinfeldt på bästa sändningstid varnar för hur feminismen kommer att drabba Sverige utropar Borg sig till feministen med stort F. M-ledningen spelar ett dubbelspel – för att kunna locka både feminister och sexister.
I EU-valet blev det tydligt att de mest feministiska partierna gick framåt, med undantag för Sverigedemokraterna. Många gör nu analysen att mer jämställdhet behöver lyftas för att det egna partiet ska ha en chans att växa när den feministiska debatten blir allt hetare.
Dessa röster finns även inom Moderaterna. Där har bland annat företrädare för ungdoms- och studentförbundet uttalat att de vill lyfta mer jämställdhet (intressant nog tillsammans med miljö). Så hur reagerar den politiska ledningen?
Efter Miljöpartiets kongress, där Grön Ungdom drev igenom att feminism ska bli en av våra främsta valfrågor vid sidan av jobb, skola och klimat, så intervjuades Fredrik Reinfeldt i Agenda. I stället för att säga något om vilken feministisk politik han vill se, valde han att gå sexisterna till mötes. Han varnade för hur en feministisk revolution skulle ”drabba” Sverige, detta efter att ha sett en slogan från Grön Ungdoms kampanj.
Även efter intervjun har Reinfeldt fått frågor om hur han ser på feminism. Återigen väljer han att flytta fokus från jämställdhet till att försöka skrämmas med innebörden av en ”feministisk revolution”. Att detta mest är en strategi för att svartmåla Miljöpartiet blir tydligt eftersom han säkerligen har så pass kompetenta sakkunniga att han vet vad vår politik innebär. Men också för att han mig veterligen aldrig invänt mot till exempel den industriella revolutionen. Det tråkiga är att han lägger feminismen på offerbordet för att sänka sina motståndare.
Annat är det med Reinfeldts ständige vapendragare Anders Borg. Han skriver gladeligen artiklar om hur han är den rätte feministen och hur många viktiga framsteg som gjorts under alliansregeringen. Det är var han, och inte Reinfeldt, som representerade Moderaterna på Nordiskt Forum i Malmö i helgen, trots att nästan alla andra partier skickade sina partiledare.
Att Reinfeldt och Borg kör ett dubbelspel är tydligt. Dels vill man undvika ett fortsatt läckage till Sverigedemokraterna, genom att driva ”feministerna kommer skapa ett obehagligt kaos”-linjen. Dels vill man också undvika en situation där en växande feministisk rörelse riskerar att bli partiets fall, eftersom de varit så frånvarande i debatten. Dubbelspelet är dock inte det värsta. Det är politiken.
Visst går det att i evigheter bråka om etiketter men till syvende och sist är det den konkreta politiken som är avgörande. Leder åtgärderna till att omfördela makt från män till kvinnor? Här har alliansen, med Moderaterna i spetsen, en historia de knappast kan vara stolta över efter snart åtta år vid makten.
Åtskilliga exempel finns. Inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor har ökat från 44 600 kronor år 2006 till 63 900 kronor efter det femte jobbskatteavdragets införande. Samtyckeslagstiftningen har slängts på utredningshögen.
De mest konservativa har tillåtits blockera en nödvändig modernisering av föräldraförsäkringen. Den psykiska ohälsan bland unga tjejer har tillåtits förstärkas genom ett ännu mer stressande och otydligt betygssystem i allt lägre åldrar. Skattesänkningar för män med mycket pengar har skett på bekostnad av sjukförsäkrade kvinnor. Klimatfrågan, som är den stora jämställdhetsfrågan globalt sett, har ignorerats.
Det visar att om vi ska få en feministisk regering krävs ett regeringsskifte i höst – och Miljöpartiet behövs i den regeringen för att sätta frågan i fokus. Om Reinfeldt och Borg nu väljer att köra ett dubbelspel gällande vem som är good cop kontra bad cop så är det en sak. Men tro inte att ni kommer undan från att ta ansvar för den politik som faktiskt har ”drabbat” jämställdheten i Sverige.
Magda Rasmusson, språkrör Grön ungdom
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
