Makten, arrogansen och halvlögnen glider samman

Varningsklockorna ringer för svensk borgerlighet. Det skriver Eric Sundström.

Innan en politisk epok avslutas inträffar i regel en rad incidenter som i efterhand får det slutgiltiga maktskiftet att se helt logiskt ut. I backspegeln blir allt tydligt: De som satt vid taburetterna hade ju vuxit ihop med makten! De tappade kontakten med verkligheten! De blev så arroganta att de drog till med vad som helst!

På förekommen anledning måste följande konstateras: Den senaste veckan framstår som en exempelfest på att just dessa varningsklockor ringer för svensk borgerlighet.

När du studerar grundläggande samhällsekonomi på gymnasiet får du lära dig att hög arbetslöshet är dåligt – liksom total stiltje i ekonomin. Sveriges arbetslöshet är väldigt hög, runt 8,5 procent.

Men när Sveriges finansminister Anders Borg konfronteras med det dystra läget på arbetsmarknaden svarar han att arbetslösheten inte får sjunka för snabbt. Trots att inflationen är i nuläget är negativ (-0,6 procent).

Tänk dig en presskonferens som besöks av alla Sveriges tunga politik- och ekonomijournalister. En övervägande majoritet av dem är män. Vid podiet står en kvinna med vänstersympatier – förslagsvis Ulla Andersson (V) eller Magdalena Andersson (S) – och river ut första sidan i en bok om nationalekonomins grunder. Visst har vi 433 000 medborgare som söker arbete men frågan – för att citera Borg – är hur snabbt sjunkande arbetslöshet ”vi tål”.

Vad hade hänt? Gissning: Sveriges ledande medier hade förvandlats till ett gemensamt – och i vissa fall sexistiskt – sågverk. Att Anders Borg återigen klarar sig utan befogad kritik, med några få undantag, är ett underbetyg till såväl den granskande journalistiken som den politiska oppositionen.

Vid sidan om jobben håller skolan på att bli supervalårets viktigaste fråga. I november 2013 uppmärksammade även The Economist situationen i de svenska skolorna. Tidningen citerade varningar från Skolverket, statens förvaltningsmyndighet för det offentliga skolväsendet. Sverige är ett av få länder som både har sjunkande skolresultat och en större ojämlikhet mellan skolorna. Friskolor är en av orsakerna till utvecklingen, konstaterar The Economist.

Men när Fredrik Reinfeldt fick frågor om Skolverkets rapporter i Ekots lördagsintervju var svaret häpnadsväckande. Reinfeldt håller inte med om att det fria skolvalet skulle ha bidragit till ökande kunskapsskillnader mellan skolorna (!). Den tätt åtsittande glaskupan kring Rosenbad släpper inte in världsliga saker som The Economist och rapporter från Skolverket.

Samma lördag hade Dagens Nyheter ett smickrande porträtt av landstingsrådet Filippa Reinfeldt. Enligt artikeln såg hon glamorös ut även i gul reflexväst och stålhättekängor. Hennes örhängen ”dansar under hjälmen” och de välsminkade ögonen ”glittrar bakom skyddsbrillorna i plast”.

Under en rundvandring på den arbetsplats som ska bli ett modernt universitetssjukhus berättar landstingsrådet att Gävlegatan kommer att gå rakt igenom sjukhusområdet. Det blir ett ”landmärke”, lovar hon. Och det är ”ganska häftigt” att folk på trottoarerna kommer att se personalen springa med svårt sjuka ovanför dem.

Vänsterpartisten Ali Esbati var en av många som reagerade på uttalandet. ”När kostnaderna för byggkontraktet blivit fördyrade med miljardbelopp och själva sjukvården går på knäna och läkarna och barnmorskorna och sjuksköterskorna utmattat protesterar, då gäller det att se saker positivt”, skrev han uppgivet och träffande på Facebook.

Men låter det inte märkligt att du ska kunna stå på en trottoar och titta på svårt sjuka patienter? Ett snabbt samtal till pressavdelningen på landstingets Hälso- och sjukvårdsförvaltning tar udden av Reinfeldts beskrivning av Gävlegatan som en observationspunkt där svårt sjuka patienters integritet kan kränkas. En plastfilm ska göra att man inte ser patienterna, bara viss rörelse i en genomfartskorridor. Fast Reinfeldts beskrivning är ju ”häftigare”.

Sveriges migrationsminister Tobias Billström hamnade i blåsväder när han uttalade sig om att gömma papperslösa. Billström gjorde skillnad på en trevlig blond svensk dam i 50–60-årsåldern och landsmän till de papperslösa.

Dagens Arena översatte intervjun med Billström och mejlade den till tre professorer i USA. Svaret vi fick var tydligt. Billström länkade den svenska nationella identiteten och det legitima hemmahörandet till fenotypiska indikatorer som hår- och ögonfärg. I USA skulle en politiker, oavsett parti, förlora sitt jobb omedelbart för ett sådant uttalande, var beskedet vi fick.

Reinfeldt behöll sin migrationsminister, som dock inte verkar ha lärt sig. I en intervju i SvD nyligen hävdade Billström, med udden riktad mot barn med så kallad invandrarbakgrund, att ”det finns klasser i Malmö där så många som 25 procent av eleverna är undantagna från simundervisning.”

Formuleringen för tankarna till ett klumpigt flygblad från Sverigedemokraterna eller Svenskarnas parti. Lyckligtvis gjorde Sydsvenskan grovjobbet och kontrollerade fakta.

Tidningen skickade ut en enkät till samtliga rektorer i Malmö. Alla skolor förutom en svarade. Svaren är häpnadsväckande. Sydsvenskan konstaterar att ”av alla skolor är det en enda som anger att de har elever som är undantagna från simundervisningen av religiösa eller kulturella skäl. Det handlar om två flickor.”

Sydsvenskans slutats är enkel: ”Ministern ljuger”.

Precis innan valet 2006 lär Göran Persson ha avfärdat oroväckande opinionsmätningar med en målande bild: Han hade större utbyte av att konsultera skulpturerna på Sagerska palatsets innergård. I efterhand framstår det som en rolig, perssonsk formulering som dock signalerade att S började ta makten för given, att hotet från de ”nya” Moderaterna underskattades, och att statsministerns tankar snarare kretsade kring gården Torp än sviktande opinionsstöd och den alltför höga arbetslösheten.

Spola fram åtta år och läget är ännu allvarligare. Finansministern verkar inte inse sin egen misslyckande blandning av hög arbetslöshet, deflation och gapande underskott. Statsministern avfärdar viktig och okontroversiell fakta från statens egen förvaltningsmyndighet för det offentliga skolväsendet. Moderaternas ledande regionpolitiker tycker att det är häftigt att sjuka patienter kommer att vara synliga från gatan när ett nytt supersjukhus står klart, en beskrivning som lyckligtvis inte är helt korrekt. Och regeringens migrationsminister låter återigen som ett rasistiskt flygblad, men förefaller alltjämt statsministerns förtroende.

Från utsidan är det lätt att se. Makten, arrogansen och halvlögnen glider samman. Klockan klämtar för svensk borgerlighet.

Och KU-förhören om Nuon-affären har inte ens fått upp farten.