Att fylla 31 år brukar vara no big deal. Men för den iranska regimen är revolutionens årsdag den här gången ovanligt ödesmättad. I dag måste den visa stark övertygelse om sin egen orubblighet. Demokratirörelsens uppdrag är motsatsen: att punktera regimens alla maktdemonstrationer.
Efter de omfattande protesterna för en månad sedan, i många städer och med flera dödsoffer, har repressionen skruvats upp inför årsdagen av revolutionen 1979. Elva dödsdomar har avkunnats, två personer hängts och ytterligare fem står nu inför rätta med avrättning som sannolik utgång. Enligt The International Campaign for Human Rights in Iran har en massiv arresteringsvåg svept fram över landet de senaste veckorna. Människor har väckts på nätterna och förts bort. Det verkar i första hand vara kvinnorättsaktivister och journalister som fängslats. En fingervisning om vad som skrämmer regimen mest av allt: rättsmedvetna kvinnor och skrivna ord. Iran har nu fler fängslade journalister än något annat land. Några av Tehrans mest kända publicister sitter inlåsta.
Demokratirörelsen mobiliserar också. Kända ledare som Mir-Hussein Mousavi har uppmanat människor att gå ut och protestera i dag. Vad som helst kan hända.
Situationen i Iran är genuint osäker. Många oppositionella verkar kastas mellan försiktigt hopp och stark pessimism. De påpekar att regimens olika maktcirklar långsamt slits isär. Att tidigare pålitliga personer i landets elit som Mousavi och den före detta utrikesministern Ebrahim Yazdi nu tillhör oppositionen är tillsammans med den tilltagande repressionen tecken på svaghet, menar de. Men sönderfall kan också ersättas av en stark tyrann. Säkerhetsstyrkorna är nära sammanflätade med industriägande och maktstrukturer. Kommer de släppa sin guldgås frivilligt?
I den internationella politiken har Irans program för anrikning av uran gjort comeback den senaste veckan. Det ser ut som att regimen i Tehran medvetet försökt aktualisera den gamla konflikten. Både USA och EU har svarat med utspel om nya sanktioner, nu med stöd från Ryssland.
USA har passat på att placera ut defensiva robotsystem för att lugna oroliga arabiska länder. Obamas budskap om dialog med den iranska regimen verkar nu på väg att bytas mot konfrontation. Hela den internationella konflikten har hettats upp. Det är inte säkert att det gynnar demokratirörelserna. Regimen gillar nog diplomatiska konflikter där iranier kan enas mot yttre fiender.
Kärnvapenfrågan fungerar knappast som bräckjärn för att få regimen på fall. Frågan om mänskliga rättigheter, frihet och demokrati måste stå kvar i konfliktens centrum. Ett demokratiskt Iran är förutsättning för att lösa kärnvapenfrågan.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
