Makten över tiden knäckfråga i avtalsrörelsen

Den stora stridsfrågan i årets avtalsrörelse kan bli kampen om tiden. En fråga minst lika viktig som lönen.

Det närmar sig deadline för många avtalsförhandlingar och närmare 500 nya kollektivavtal ska tecknas. Och givetvis är lön högst på agendan. Men också tiden, för att tid är pengar myntade redan Benjamin Franklin i mitten av 1700-talet. Arbetsgivarna vill få större makt att använda de anställdas tid så att det passar företaget, att utnyttja arbetskraften maximalt och optimalt är målet. Mot det står löntagarnas krav på en bra fritid och rimliga möjligheter att planera sina liv.

Efter arbetsgivarnas seger över Handels i Arbetsdomstolen när det gäller hyvling av arbetstiden verkar Svenskt Näringsliv fått blodad tand. Nu driver de och medlemsföretagen allt hårdare på för att arbetsgivarna friare ska få disponera de anställdas tid. Det är inte utan att det känns som en nordanvind från en svunnen tid då Paragraf 32 efter prejudikat i Arbetsdomstolen gav arbetsgivarna oinskränkt rätt att leda och fördela arbetet. Och därmed såklart också tiden.

I går, tisdag, publicerade elva fackliga tidningar inom LO-sfären ledare och texter om arbetsgivarnas krav på att öka makten över arbetarnas tid. Tidningen Arbetet skriver: »Som en röd tråd genom arbetsgivarnas yrkanden i årets avtalsrörelse löper kravet på mer flexibla arbetstider. Från fackligt håll tolkas detta som ett försök att få fri rätt att lägga tiderna som arbetsgivarna vill, utan att betala facket för det.«

Måleriföretagen vill ha målarna tillgängliga redan från klockan fem på morgonen och Byggföretagen vill kunna använda arbetarna redan från klockan 06:00. Teknikföretagen för fram krav på större flexibilitet. De vill ha rätt att öka eller minska arbetstiden med sju timmar på två veckor samt att kunna lägga arbetstid på lördagar och söndagar utan att behöva förhandla med facket. »I år har det blivit ännu mer av en maktfråga, och det är första gången de lägger ett yrkande på att det ska räcka med varsel sju dagar före en schemaändring«, säger HRF:s avtalssekreterare Per Persson till Hotellrevyn.

Det är tiden arbetsgivarna nu vill kunna kontrollera utan fackens eller ditt inflytande. Det är inte okej.

Och redan innan nya avtalen är klara så flyttar arbetsgivarna fram sina positioner och använder sin makt över tiden. ISS i Stockholm tar fram hyveln och skär ner tid från 40 medarbetare och Postnord vill hyvla ner tiden för 33 medarbetare i Umeå.

I en debattartikel här på Dagens Arena skrev Handels ordförande Susanna Gideonsson: »Vem vågar säga emot när arbetsgivaren kan ändra dina livsvillkor från ena dagen till en annan?«

Om arbetsgivarna får mer makt över arbetstiden förlorar löntagarna lika mycket inflytande. I ett Sverige där livspusslet blivit ett välkänt begrepp för barnfamiljer är arbetsgivarnas krav ett slag i ansiktet för alla som sliter med att få tiden att gå ihop. Förskolans öppettider ändras inte med kort varsel och på kvällar, nätter och helger är i princip alla förskolor stängda. Det handlar också om att kunna planera livet. Bestämma om vad familjen ska göra nästa helg utan att riskera att med kort varsel bli inkallad för tre timmars jobb en lördagskväll utan rätt att säga nej. Det handlar om att kunna planera kurser och aktiviteter. Om att kunna ha en rik fritid, om att kunna ha tid för ett liv utanför jobbet.

Det är den tiden, din fritid, som arbetsgivarna nu i större utsträckning vill kunna kontrollera utan fackens eller ditt inflytande. Det är inte okej.

Frågan om tiden har också några tydliga kännetecken: Män kan oftare själva bestämma över sin arbetstid än kvinnor. Tjänstemän kan oftare själva bestämma över sin arbetstid än arbetare. Dessutom säljer tjänstemännen sin tid för mer pengar än vad arbetarna gör. Är det en växande klyfta mellan arbetare och tjänstemän vi nu ser i form av en kamp om tiden?

Det är en spännande avtalsvår att se fram emot. Löneökningsutrymmena lär bli rätt måttliga och kampen om tiden kan bli den stora stridsfrågan. För att det måste tas steg för att minska löneskillnaderna mellan män och kvinnor är väl alla överens om?