Rebeller, vapen, flyktingar, torka, hungersnöd, narkotikasmuggling och våldsamma islamistiska grupper. Svallvågorna efter konflikten i Libyen som ledde till Muammar Gaddafis fall förra året har ökat instabiliteten i den redan turbulenta Sahelregionen. 22 mars fällde efterspelet av den arabiska våren sin första regering söder om Sahara. En grupp upproriska underofficerare i Malis armé, missnöjda med hur regeringen hanterat ett växande tuareglett rebelluppror i landets norra delar, ledde en kupp som avsatte den sittande presidenten Amadou Toumani Touré.
När de några veckor senare gick med på västafrikanska samarbetsorganisationen Ecowas krav och gav upp makten till en samlingsregering, lämnade de ifrån sig ett splittrat land. I kaoset efter militärkuppen såg Malis separatistiska tuaregrebeller sin chans. Tillsammans med olika islamistiska grupper, några av dem med kopplingar till al-Qaida, ockuperade de två tredjedelar av det västafrikanska landets yta.
Sedan april i år styrs norra Mali av islamistiska Ansar Dine, med hjälp av jihadisterna i algeriska Mujao och Aqmi (al-Qaida i Maghreb). Ett område stort som Frankrike lever med strikta sharialagar. Människor har fått händer och fötter amputerade, straffet för att stjäla enligt sharia. I Timbuktu har flera av stadens heliga byggnader, upptagna på Unescos världsarvlista, förstörts. I huvudstaden Bamako har regeringen och armén som styrs av den tidigare kuppledaren Amadou Sanogo svårt att enas om en gemensam insats. Den försvagade regeringen har inte heller endast islamisterna i norr att kämpa mot.
Sedan mars i år har konflikten och en pågående hungersnöd i Sahelregionen tvingat 450 000 människor på flykt, i första hand från norra Mali till landets södra delar och grannländerna. Många har tagit sig till Mopti, den sista regeringskontrollerade staden på gränsen till norra Mali. På en sandig grusplan i Sevare, strax norr om staden Mopti, tränar hundratals unga kvinnor och män vapenföring och stridsteknik man mot man. Med knappa resurser förbereder sig för uppgiften som landets militär hittills har misslyckats med: Att ta tillbaka norra Mali och återförena landet.
Malis västafrikanska grannar har tryckt på för att regeringen ska acceptera militär hjälp. Västafrikanska samarbetsorganisationen Ecowas har ställt 3 300 soldater till landets förfogande, men både regeringen och militärledaren kapten Sanogo har motsatt sig all inblandning utifrån.
Nu hotas Västafrikas till ytan näst största land av fortsatt sönderfall. Det är en kris som påverkar och redan har spridit sig till grannländerna i form av flyende människor. Före militärkuppen sågs Mali som ett föredöme för andra mindre stabila demokratier i regionen. Den förra regeringen var en viktig allierad i kampen för att stoppa attacker och kidnappningar av al-Qaida och andra islamistiska grupper och hindra dem från att sprida sig söderut genom Sahara.
Med eller utan Ecowas trupper, konflikten är inget malierna själva kan lösa. I förra veckan bad Malis regering slutligen om stöd, men bara i form av vapen och träning för landets egna soldater. Ett militärt ingripande med utländska trupper är en tydlig signal för islamisterna att anfalla. För den redan hårt prövade befolkningen innebär det fler flyktingar och tuffare levnadsvillkor. Men sedan alla försök att förhandla med islamisterna misslyckats är det en sista utväg och kanske den enda möjligheten att återförena det splittrade landet.
Katarina Höije, frilansjournalist baserad i Bamako, Mali
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
