De politiska, fackliga och folkliga rörelser som säger nej till EU:s handelsavtal Ceta och TTIP förespråkar inte protektionism. Vi försvarar demokratin, skriver Europaparlamentarikern i en replik.
Kritiken mot handelsavtalen Ceta och TTIP hat inte alls sina rötter i protektionism, som den socialdemokratiska handels- och EU-ministern Ann Linde påstår i en replik. Hon kunde inte ha mer fel.
De politiska, fackliga och folkliga rörelser i Sverige, Europa och Nordamerika som säger nej till dessa handelsavtal förespråkar inte protektionism. Vi försvarar demokratin. Vi vill inte ha specialdomstolar där transnationella företag kan stämma stater.
Linde påstår att vi som säger nej till EU:s nya handelsavtal är frustrerade och därför riktar vår kritik »mot öppenhet och handel«.
Men det är precis tvärtom. Vi förespråkar öppenhet. Vi vill att allmänheten ska få insyn och veta vad som förhandlas. Det är ni ministrar och EU-kommissionen som valt slutenheten: att förhandla utan insyn. Inte ens folkvalda parlamentariker ges möjlighet att läsa dokumenten, vilket Vänsterpartiets riksdagsledamot Jens Holm nyligen bevisade.
Linde påstår också att storföretagens enorma möjligheter att påverka lagstiftningen genom handelsavtalens regleringssamverkan är samma sak som det svenska remissförfarandet. Tror verkligen handelsministern att det är samma sak när olika svenska organisationer skriver remissvar, som när de transnationella bolagens lobbyister pressar på EU-kommissionen?
Alla seriösa undersökningar visar att varken TTIP eller Ceta garanterar ökad sysselsättning. Att de propagandister som för femton år sedan sa att eurons införande skulle skapa miljontals nya jobb, nu säger samma sak om TTIP/Ceta, gör inget intryck på mig.
Ingen av oss kritiker är emot internationell handel, men den måste ske med respekt för demokratins principer. Och däri ligger problemets kärna. Precis som LO:s tidning Arbetets politiske redaktör Martin Klepke skrev för någon månad sedan: »hela syftet med TTIP är att förändra alla lagar som hindrar företagens vinster, även de som skyddar arbetstagares och staters demokratiska rättigheter.«
Linde skriver att tvistlösning för investeringar har funnits sedan 1950-talet. Men det var framförallt i avtal med länder som inte hade ett fungerande rättsväsende. USA, Kanada och medlemsländerna i EU är rättsstater. I det gemensamma uttalandet om Ceta från den Europeiska fackliga konfederationen, ETUC (där LO är medlem) och Canadian Labour Congress klargörs att det inte finns behov av specialdomstolarna, eftersom det både inom EU och i Kanada finns fullt utvecklat och effektivt domstolsväsende.
Att storföretagen på bägge sidor av Atlanten absolut vill ha egna specialdomstolar förvånar mig inte. Men det gör mig besviken att en socialdemokratisk minister väljer att lyssna på storkapitalet, och inte på de fackliga internationalerna.
Experter från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter framhåller att systemet med specialdomstolar är felaktigt eftersom det endast erbjuder skydd åt investerare men inte åt stater eller allmänheten. Sveriges regering brukar alltid framhålla FN:s betydelse i världen, men nu passar det tydligen inte.
Begå inte ett historiskt misstag. Säg därför nej till TTIP och Ceta.
Malin Björk (V), Europaparlamentariker
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
