Om Grekland offras på teknokratins altare, vad händer då med demokratin och vad säger det om EU?, skriver Europaparlamentarikern.
Äntligen har Grekland en regering som inte accepterar den extrema åtstramningspolitiken, men som också är fri från den vänskapskorruption som varit synonym med tidigare grekiska regeringar.
Samtidigt har media och politiker i Sverige och EU en retorik där man i gammalkolonial anda beskriver greker och dess regering som hetlevrade, oansvariga och lata.
När jag i tisdags mötte Alexis Tsipras, den grekiske premiärministern från vänsterpartiet Syriza, fick jag bekräftat att han i motsats till denna retorik är en lugn, klok och tydlig person. Han förklarade att hans regering är beredd att kompromissa for att nå uppgörelser, men att man också har ett demokratiskt mandat för sin politik som EU måste respektera. 80 procent av grekerna stöder Tsipras och stödet för Syriza har gått upp sen valet.
I dag skulle varit ytterligare en ”ödesdag”. Men för att rädda ansiktet har långivarna gått med på att skjuta upp betalningen till slutet av juni. Då ska Grekland betala enorma 1,6 miljarder euro. Tsipras är tydlig: Vi måste få utrymme för återhämtning. Ytterst handlar det om demokratins vara eller icke vara.
Grekland är berett att göra eftergifter men något man säger nej till är ytterligare sänkningar av fattigpensionerna och kravet att fortsätta inskränkta fackliga rättigheter. Fullt rimligt ur ett svenskt perspektiv. En myt som åter börjat cirkulera är att greker jobbar mindre och går i pension tidigare, något som enkelt sticks hål på om man bemödar sig med att titta i EU:s egen statistik, Eurostat.
Ibland låter det som om Grekland föreslår en underskottsbudget. Ytterligare en myt. För att hantera det akuta humanitära läget och sätta igång ekonomin föreslår man i stället ett överskottsmål för 2015 på 0,6 procent med en ökning till 3,5 procent till 2018. Mål inte ens Frankrike klarar av.
Åtstramningarna har medfört extrema nedskärningar, massarbetslöshet och att 2,5 miljoner greker utförsäkrats. Människor har inte har råd att gå till läkare, vaccinera sina barn och gravida tvingas betala 8 000 kronor för en förlossning (minimilönen är 5 000 till 6 000 kronor) eller föda utan professionell hjälp. En situation vi aldrig skulle acceptera i Sverige.
Nu har Syriza lagt fram lagförslag som ska garantera alla barn vaccinationer och alla gravida kvinnor rätt till säker förlossning. Man vill också höja minimilönen och skatten för de allra rikaste.
Just nu pågar en parlamentarisk utredning i Grekland om hur skulden skapades. Men en sak vet vi redan: oansvariga låntagare kräver oansvariga långivare. De förstnämnda var inte Syriza utan de tidigare regerande partierna Pasok och Ny demokrati. De sistnämnda var i huvudsak franska och tyska banker.
När krisen kom tog ECB över skulderna för att rädda bankerna och vips blev skattebetalarna ansvariga. Samtidigt har åtstramningarna inte lyckats minska skulden. Den har tvärtom ökat. Parallellt har grekernas köpkraft och därmed möjlighet att betala tillbaka minskat.
Den grekiska regeringen vill diskutera olika modeller för att omstrukturera skuldbördan. EU:s förhandlare tycks dock inte särdeles kompromissvilliga. Tyvärr verkar vissa i stället ha som mål att knäcka Tsipras regering. ”Detta är motsatsen till det solidariska Europa som EU säger sig vilja vara”, sa Tsipras under vårt möte.
Detta handlar om mer än Grekland och en misslyckad ekonomisk politik. Ytterst handlar det om demokratin. Det vore därför passande att politiker och journalister slutar upp att sprida myter och istället hanterar frågan med allvar och respekt. Om Grekland offras på teknokratins altare, vad händer då med demokratin och vad säger det om EU?
Malin Björk (V), Europaparlamentariker
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
