Om vänsterkoalitionen i Portugal lyckas med misstroendeomröstningen mot den ny-gamla högerregeringen nästa vecka måste den få bilda regering, skriver Europaparlamentarikern.
Den Europeiska unionens grundhållning år 2015 kan sammanfattas i två korta meningar: Åtstramningspolitiken betyder allt. Demokratin kan sättas på undantag.
Det senaste exemplet heter Portugal.
I parlamentsvalet för tre veckor sedan vann socialisterna tillsammans med vänsterpartierna 50,7% av rösterna. Tillsammans har partierna 122 av 230 platser i parlament, alltså egen majoritet.
Till skillnad från flera andra socialdemokratiska partier i Europa så har Portugals socialistparti kritiserat EU:s åtstramningspolitik, och ordföranden Antonio Costa har förklarat att han vill bilda regering med de två vänsterpartierna.
Men Portugals president, högermannen Anibal Cavaco Silva, frångick de parlamentariska principerna som är helt grundläggande för demokratin. Han brydde sig inte om vänstersidans majoritet. Han slog fast att landet måste ha en regering som följer euro-zonens regler och har förtroende från finansmarknader, långivare och investerare.
Därefter gav presidenten uppdraget att bilda regering till sin partikamrat Pedro Passos Coelho, landets tidigare premiärminister som just förlorat valet. Presidenten dikterade med andra ord vilken politik en regering måste föra för att han ska släppa fram den, oavsett vad folket säger i val.
President Cavaco Silva var säkert påverkad av att Tysklands förbundskansler Angela Merkel veckan före sagt att en radikal koalitionsregering i Portugal som motsätter sig åtstramningspolitiken skulle vara ”mycket negativ”. Andra högerledare som markerat mot en ny vänsterregering är grannlandet Spaniens premiärminister Mariano Rojoy och den ökände Silvio Berlusconi i Italien.
Portugal är ett av de EU-länder som lider värst av högerpolitiken. Arbetslösheten är enligt EU:s egen statistik 12,4 procent. Mer än var tredje ung portugis går utan jobb. Emigrationen är enorm.
Mer än 300 000 människor har tvingats lämna landet de senaste åren. Det är fler än dem som lämnade landet under fascistdiktaturen. Statsskulden fortsätter att växa och är nu 130 procent av BNP.
Syftet med EU:s åtstramningspolitik var från början att rädda de ansvarslösa storbankerna i Europa. Nu handlar det om att stöpa om samhällena, bryta ner välfärdsstaten, avveckla det gemensamma, och låta storföretagen diktera reglerna på arbetsmarknaden.
Liksom i Grekland insåg folket i Portugal att högerns tal om att åtstramningarna skulle ta landet ur krisen var en lika ohållbar som misslyckad politik. Med sina egna ögon och liv ser och känner de hur situationen förvärras. Liksom i Grekland valde folket i Portugal vänstern till makten.
Men det får man inte göra i dagens EU. I somras tvingade EU-eliten den ensamma vänsterregeringen i Grekland till en förnedrande underskrift på fortsatt åtstramningspolitik. Att det grekiska folket med 62 procent sagt nej till den politiken i en folkomröstning några veckor tidigare betydde intet för Angela Merkel och EU-eliten. Lika lite betyder det för dem att vänstern har majoritet i Portugals parlament.
Åtstramningspolitiken får inte ifrågasättas.
Inför den svenska folkomröstningen om euron år 2003 varnade Vänsterpartiet och många andra för att EMU:s fastlagda principer skulle leda till centralstyrd högerpolitik. Och just sådan politik drivs nu med full kraft, särskilt i krisländerna.
Det handlar om löneneddragningar på upp till 40 procent, sänkta pensioner, massiva privatiseringar och nedskärningar inom skolor, vård och omsorg. En politik som slagit särskilt hårt mot kvinnor.
Vi varnade också för att EMU:s centralstyre skulle hota demokratin. EU-elitens agerande mot Grekland och Portugal år 2015 bekräftar att vi hade rätt.
Men vi sitter inte med händerna i kors och säger ”vad var det vi sa”. Det viktigaste nu är att skapa breda allianser mot åtstramningspolitiken. För vad Europa behöver är massor av nya arbetstillfällen.
Det krävs en ny ekonomisk politik med kraftiga offentliga och miljövänliga investeringar. Det krävs samhällsnyttiga satsningar på skola, vård och omsorg. Insatser för att integrera alla flyktingar, människor som vi behöver i våra samhällen. Det behövs investeringar i järnväg, kollektivtrafik, energisnåla bostäder och hållbara energisystem.
Det behövs fler regeringar i EU som vill att människors väl går före bankernas och storföretagens intressen. I december är det val i Spanien och i början av nästa år på Irland. Det är inte omöjligt att vänstern vinner de valen också.
Många portugiser oroar sig med rätta över den auktoritära, icke-demokratiska utvecklingen. Minnet av kampen mot fascismen är levande, och Portugal är en relativt ung demokrati. Auktoritärt styre som sätter demokratin och folkviljan på undantag är det sista Europa behöver. Utmaningarna är stora nog som det är.
Den 9-10 november sammanträder Portugals nyvalda parlament.
Då kommer den nya-gamla högerregeringen i Portugal att utsättas för en misstroendeomröstning, som de med stor sannolikhet kommer att förlora. Om man sen (försenat) respekterar demokratins principer så måste vänsterkoalitionen få bilda regering.
Eller ska man tvinga fram nyval och interim regering, allt för att stoppa vänsterpolitik?
Och varför är det så tyst från EU-eliten? Vad tänker Stefan Löfven göra? Ska han stå lika tyst i ledet, bakom Angela Merkel, som han gjorde när den grekiska vänsterregeringen tvingades vika sig i somras? Det är en oacceptabel hållning. När demokratin trampas på är det allas vårt ansvar att ta strid för den!
Malin Björk (V), Europaparlamentariker
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
