Kanske är det inte förvånande att Christofer Fjellner tycker att skrivningar om jämställdhet inte hör hemma i handelspolitiken. Det brukar ta så där tjugo år extra för Moderater att haka på nya, progressiva idéer, skriver EU-parlamentariker Malin Björk (V) i en slutreplik.
I sin replik till min artikel om behovet av en mer jämställd handelspolitik för Christofer Fjellner som vanligt fram den uttjatade och sedan länge motbevisade trickle down-teorin.
Det vill säga att all handel är bra och leder till tillväxt som per automatik kommer alla människor till del, särskilt de fattiga. Det är en bekväm teori. Då är det ju bara att luta sig tillbaka och låta den osynliga handen lösa alla problem.
Men som Oxfam visade i sin undersökning inför World Economic Forum i Davos så pågår motsatsen i vår värld.
Idag äger de 42 rikaste människorna i världen lika mycket som de 3,7 miljarder människor som tillhör den fattiga hälften av mänskligheten på jorden. Och just de 3,7 miljarderna har inte sett någon som helst förbättring det senaste året.
Medan den rikaste procenten människor på jorden samtidigt lade beslag på 82 procent av den globala välståndsökningen under 2017, konstaterar Oxfam. Men det är siffror Fjellner inte vill se. Det stör hans världsbild.
I verkligheten kommer inte demokratiska och mänskliga landvinningar som fackliga rättigheter, jämställdhetsreformer och en rättvis resursfördelning av sig självt. Det är först när vi bestämmer oss för att dessa rättigheter är värda att kämpa för och sedan fattar politiska beslut för att uppnå dem som vi kan säkerställa att fler kan ta del av det välstånd som handel kan skapa.
I mitt betänkande, som i onsdags antogs med en stor majoritet (bara ledamöter från de högerextrema partierna röstade mot) av EU-parlamentets handelsutskott och jämställdhetsutskott belyste jag just detta.
I versionen som röstades igenom ställer sig utskotten bakom skrivningar som att den nuvarande handelspolitiken påverkar män och kvinnor olika och att det i EU:s handelsavtal behövs ett särskilt kapitel för att säkerställa kvinnors rättigheter.
I brist på argumentation drar han för fram kommunistkortet i ett försök att misskreditera Vänsterpartiet. Kanske måste jag påminna honom om Moderaternas egen historia.
Men dessa slutsatser kallar Fjellner absurt nog för »nyimperialism«. Som exempel nämner han ett antal EU-handelsavtal med länder i det globala syd som jag röstat emot.
Men det gjorde jag för att kvinnoorganisationer, bonderörelser och fackföreningar i dessa länder kraftigt protesterade mot dessa avtal, eftersom de inte skulle bidra till varken jämställdhet eller utveckling. Men det är fakta som Fjellner inte vill se. Det stör hans världsbild.
I brist på argumentation drar han för säkerhets skull också fram kommunistkortet i ett försök att misskreditera Vänsterpartiet. Kanske måste jag påminna honom om Moderaternas egen historia.
När vänstern, socialdemokraterna och liberalerna kämpade för demokrati så var det Fjellners gamla högerparti som sa nej.
Hans dåtida partivänner var till exempel emot kvinnlig rösträtt. När vänstern och alla andra apartheidmotståndare drev kravet på att bojkotta rasistregimen i Sydafrika, så var Moderaterna helt emot.
Under årens lopp har partiet motsatt sig de flesta progressiva krav in i det sista.
Kanske är det därför inte så förvånande att Fjellner inte tycker att skrivningar om jämställdhet hör hemma i handelspolitiken. Det brukar väl ta minst en så där tjugo år extra för moderater att haka på nya, progressiva idéer.
Malin Björk är Europaparlamentariker för Vänsterpartiet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
