Medan EU:s regeringar och Europaparlamentariker käbblar visar folket vad som krävs. Nu måste politiker i all ödmjukhet följa efter, skriver Malin Björk (V), Europaparlamentariker.
Äntligen vänder det. Sommarens obehagliga debatt har pressats undan. Inte av politiker utan av mänsklig ilska. I land efter land organiserar människor sig för att visa solidaritet, och hjälpa flyktingar och visa vilket Europa de vill ha. Det ger hopp. Men kommer politiken lyssna?
I dag höll EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker ett starkt och emotionellt tal i Europaparlamentet. Han talade om Europas historia som är fylld av människor som tvingats fly. Från hugenotterna på 1500-talet till kriget i Balkan.
Han talade om lagliga vägar till EU, fler kvotflyktingar och högre antal för vidarebosättning. Bra så, men inte i närheten av de behov som uppskattats av UNHCR.
Tyvärr klarade han inte av att hålla sig borta från att vilja ge EU-s gränspolis Frontex mer pengar och att bygga upp en europeisk kustbevakning. Han gav heller inga konkreta svar på hur lagliga vägar ska skapas.
Nu är det resultat som räknas och där är politiken i dag förbisprungen av folkets solidaritet.
Junker sa inget om att upphäva kommissionens tidigare förslag. Det betyder att han fortfarande stöder dem: Militarisering av gränserna, listor på ”säkra länder” dit man ska kunna skicka tillbaka asylsökande snabbt, beskjuta smugglare och tvinga länder utanför EU att ansvara för att stoppa flyktingar. Ett fortsatt byggande av Fästning Europa.
Och trots Stefan Löfvens tal om solidaritet på söndagens manifestation i Stockholm har även statsministern talat om ”säkra länder” och att alla 28 medlemsstater måste ta sitt ansvar.
Löfvens och Merkels möte i veckan visade att ledande politiker inte kan tänka utanför den snäva EU-boxen. Allt ska lösas inom EU. Men det går inte vänta in övriga medlemsstater. Flera kommer aldrig gå med på en politik som möter de behov som finns. Det är dags att tänka utanför boxen!
Vänstern har verkliga förslag på flyktingkrisen: Vi måste bjuda in FN att ta en ledande roll. Vi måste omfördela EU:s budget till förmån för flyktingmottagandet samt stöd till de länder där de flesta flyktingar anländer i dag. Vi måste organisera en livräddande insats i Medelhavet, frikopplad från Frontex och sätta stopp för militära insatser som planerna på att beskjuta smuggelbåtar.
Vi måste öppna legala vägar att ta sig till Europa för att söka asyl, till exempel med humanitära visum och fler kvotflyktingar. Över 200 akademiker kräver i dag att transportörsansvaret avskaffas, en fråga Vänsterpartiet drivit länge. Det är ett beslut som skulle hjälpa människor att undvika farliga vägar till och genom EU.
Man kan också tänka tvärtom, göra en lista på osäkra länder där människor kan få ett snabbspår för uppehållstillstånd.
Men när ord ska bli handling kommer högern, liberaler och socialdemokrater fortsätta rösta för ökad militarisering av EU:s gränser. Anna-Maria Corazza Bildt talade i dag om för mig under en debatt i P1 att Moderaterna inte röstar för repressiva åtgärder. Men vad är EU-kommissionens förslag och ökad militarisering om inte just det?
Jag är trött på högerns, liberalernas och socialdemokraternas krokodiltårar men känner ändå hopp.
För medan EU:s regeringar och Europaparlamentariker käbblar visar folket vad som krävs. Politiken är förbisprungen. Nu måste politiker i all ödmjukhet följa efter. Vägen är utstakad.
Internationell solidaritet och framtidshopp gäller. Det vill säga nationalismens och rasismens motpol. Med avstamp i den kraften kommer också Europas svar på flyktingkrisen kunna omdefinieras.
Malin Björk (V), Europaparlamentariker
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
