debatt EU:s flyktingpolitik är en återvändsgränd. Nu är det upp till regeringar som vill något annat än de stängda gränsernas politik att sätta stopp för den högerextrema utvecklingen, skriver EU-parlamentariker Malin Björk (V) inför EU-toppmötet.
Ikväll träffas EU-ländernas ledare i österrikiska Salzburg för att ännu en gång diskutera migrationspolitik. Det förra toppmötet om migration i juni innebar ett stort misslyckande för EU att ta ett gemensamt ansvar i den globala flyktingsituationen.
Det blev ingen reformering av Dublinförordningen så att ansvaret för flyktingar kunde fördelas jämnt bland alla 27 medlemsländer. Det blev heller inget av det kvotflyktingsystem som jag och EU-parlamentet föreslagit. Förslagen blockerades av medlemsländerna.
Istället förskjuts nu debatten och förslagen alltmer ut i extrema marker.
Tidigare i somras föreslogs att EU ska outsourca ansvaret för flyktingar till fattigare tredje länder i Afrika och Europa. Särskilda uppsamlingsläger skulle skapas dit människor som är på väg mot EU ska kunna skickas tillbaka innan de hunnit söka asyl här.
Att lämna sitt land för att söka asyl i ett annat land är en mänsklig rättighet, men det hindrar inte EU från att kalla flyktingar för »illegala migranter« eller stoppa livräddningsaktioner på Medelhavet.
När EU-ledarna träffas den här gången är förutsättningarna för att unionen ska föra en mer human flyktingpolitik om möjligt ännu sämre. Flera av länderna domineras av högerextrema partier.
Det är personer som Italiens inrikesminister Salvini, Tysklands inrikesminister Seehofer och ordförandelandet Österrikes inrikesminister Kickl som tillsammans med Ungerns premiärminister Orbán som sätter tonen. De kommer att fortsätta trycka på för ännu en icke-lösning: Ytterligare militarisering av EU:s gränser och ökade deportationer. Ett ökat och värdigt mottagande av flyktingar diskuteras över huvud taget inte längre.
När EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker i förra veckan höll sitt linjetal sa han att EU ”inte ska militariseras” och nämnde hastigt att de lagliga vägarna till EU måste öka.
Men i nästa andetag radade han upp det ena förslaget efter det andra som går ut på att just militarisera EU. Över en miljard euro ska satsas på att ”skydda EU:s gränser” genom att bland annat anställa 10 000 beväpnade gränspoliser som ska få agera både inom och utanför EU bortom all rimlig demokratisk kontroll.
Samtidigt ska deportationerna av människor som fått avslag på sina asylansökningar öka i både takt och omfång och utföras av det expanderade och alltmer överstatliga Super-Frontex. Häromveckan konkretiserade EU-kommissionens migrationskommissionär Avramopoulos förslagen.
Det är inte en slump att ett annat huvudämne för toppmötet är ”inre säkerhet” och att man med detta begrepp motiverar att antalet vakter som ska skydda EU mot migranter ska öka dramatiskt.
En svensk (förhoppningsvis röd-grön) regering bör ta initiativet till att bilda en koalition av villiga länder och garantera flyktingars rättigheter.
För dagens EU-ledare utgör tydligen människor som flyr för sina liv det mest akuta säkerhetshotet mot EU. Att denna världsbild är den som tillåts dominera världens rikaste kontinent är lika orimligt som det är skamligt. Förslagen är raka motsatsen det ”fredsprojektet” EU fortsatt vill utge sig för att vara.
De regeringar som inte delar denna världsbild måste nu stå upp mot dessa högerextrema krafter. De länder som vill föra en human flyktingpolitik måste våga säga nej till Fort Europa-politiken och visa att en annan väg är möjlig.
Sverige måste säga nej till de beväpnade gränsvakterna och nej till att ytterligare EU-medel läggs på deportationer och tvångsavvisningar istället för flyktingmottagande. En svensk (förhoppningsvis röd-grön) regering bör ta initiativet till att bilda en koalition av villiga länder och gå före med en politik där fokus ligger på att följa internationella konventioner och garantera flyktingars rättigheter.
Precis som inte alla EU-länder tvingades in i euro-zonen bör inte alla EU-länder tvingas föra de stängda gränsernas flyktingpolitik à la Salvini, Kurz, Seehofer eller Orbán. De stängda gränsernas politik är nämligen en återvändsgränd.
Det har vi sett så många gånger i historien. Låt oss inte upprepa den.
Malin Björk (V) är EU-parlamentariker
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
