Vad som började som en studentprotest har under hösten och vintern trappats upp till en viktig nationell angelägenhet. Ilskan är stor mot regeringens utbildningspolitik.
”Studenterna har blivit behandlade som marsvin under mer än 50 år under detta förlegade utbildningssystem. Hur länge kommer vi att fortsätta med det här systemet?”
– Min Thwe Thit, Irrawaddy 27 november 2014.
I Burma rasar landets studenter mot regeringens utbildningspolitik. Bakgrunden är en ny lag som antogs i september i fjol i syfte att öka den centrala kontrollen av landets universitet. Studenternas rätt att organisera sig saknar stöd i lagen och etniska språk har förbjudits på lärosätena.
Vad som började som en studentprotest har under hösten och vintern trappats upp till en viktig nationell angelägenhet. Uppbackade av landets största lärarförbund, arbetare och bönder försöker studenterna driva igenom en ändring av lagen, men vägen dit är lång.
När jag i förra veckan besökte Rangoon tillsammans med SSU:s internationella sekreterare och medlemmar av SSU:s Burmaprojekt hade protesterna intensifierats ytterligare. Från många platser i landet deltog hundratals studenter i en protestmarsch med huvudstaden som mål. På Facebook publicerades bilder av trötta ungdomar som stoppats av beväpnad polis och utmed vägarna rullade tomma militärfordon.
På ledarskapsskolan som SSU driver möter jag en ung student som säger att han skäms över att inte delta i protesterna. Hans dröm är att studera statsvetenskap och nu måste han välja: Studierna eller att sluta upp med sina kamrater. Han suckar, han har en vecka på sig att fatta sitt beslut.
Under våra dagar i landet kommer positiva indikationer på att regeringen öppnat upp för samtal med studenterna och den 1 februari ägde de första överläggningarna rum. Studenterna kräver att deras säkerhet och juridiska rättigheter ska garanteras och parterna har kommit överens om att fortsätta samtalen. Regeringen vill inte förlora ansiktet inför det val som är planerat att äga rum i höst.
I frågan om utbildningslagen så väl som i andra frågor varnar man för att demokratiseringen av landet ska gå för fort. Samtidigt aktar man sig för att dra omvärldens kritiska blickar åt sig. Men studenterna är otåliga. Om regeringen duckar i fråga om lagen kommer de att kräva en folkomröstning.
Aung Moe Zaw är ordförande för DPNS (Democratic Party For a New Society). Över en kopp te på partihögkvarteret i Rangoon förklarar han varför studenternas kamp är så viktig: ”Vi är inget industrialiserat land. Med undantag för protesterna 2007 som leddes av munkar och nunnor är det studenterna som gått i bräschen för motståndet mot regimen. De är organiserade, har kunskap och stöd från stora delar av befolkningen.”
Utbildningslagen tycks ha blivit ett lackmuspapper. Ett test för att avgöra hur pass villig regeringen är att arbeta för demokrati och samarbeta med civilsamhället. En ny prövning för en redan luttrad studentrörelse.
Malin Hanson, chefredaktör Tvärdrag
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
