ledare Moderaterna ger en felaktig bild av ”bidragsberoendet” och verkar inte förstå att lägre ersättningar trycker ner fler i fattigdom.
En av Moderaternas profilfrågor är att säga nej till ”bidragslinjen”. För Moderaterna är lägre ersättningar till arbetslösa och sjuka en väg att bryta utanförskapet. Inte minst framgår det av partiets senaste förslag till statsbudget. Moderaterna menar att ett urholkat ekonomiskt stöd ökar incitamenten för människor att jobba. Enligt partiets analys sticker Sverige ut i världen och beroendet av ”bidrag” ökar.
Sverige sticker inte ut internationellt när det gäller ”bidrag”.
Men felen i den moderata argumentationen är många:
För det första. Utvecklingen är att allt fler arbetar i Sverige och färre blir beroende av ”bidrag”. Det är förstås sant att sysselsättningen sjönk under pandemin, men jämfört med andra länder i EU har Sverige konstant intagit en topposition och nu pekar kurvorna uppåt. Som Eskilstuna-Kuriren konstaterar den 11/10: ”nu när utvecklingen är positiv låtsas moderater – liksom kristdemokrater, L-partister och sverigedemokrater – inte om detta.” Sedan finns förstås stora problem med en hög arbetslöshet och en allvarlig långtidsarbetslöshet, även om den inte längre växer.
För det andra. Det är stötande att använda mottagandet av ”bidrag” för att definiera utanförskap. Underförstått är budskapet att personer som får a-kassa och ersättning från sjukförsäkringen är misslyckade. En märklig konsekvens av resonemanget blir också att indragna ersättningar minskar utanförskapet.
För det tredje. Sverige sticker inte ut internationellt när det gäller omfattning av ”bidrag”. I Försäkringskassans översikt från i år av offentliga transfereringar (socialförsäkringar, a-kassa och ekonomiskt bistånd) som andel av BNP befinner sig Sverige i nivå ”med EU-genomsnittet”, närmare bestämt på plats 17 i Europa. Till länder med en likartad nivå på BNP men med högre andel transfereringar hör bland annat Frankrike, Belgien, Tyskland, Finland, Danmark och Norge.
För det fjärde. Socialförsäkringen och a-kassan kan inte klassas som ”bidrag”. Det är försäkringar. Som LO:s expert på frågan, Kjell Rautio på LO, brukar uttrycka det: ”Moderaterna blandar felaktigt och medvetet bort korten.”
För det femte. Det är svårt att hitta empiriska bevis för att lägre a-kassa och ersättningar till sjuka leder till kortare tider av arbetslöshet. Väldigt låga ersättningar innebär snarare att människor blir mindre rustade för att komma tillbaka till arbetslivet. Dessutom råder inget fritt val mellan att ta ett jobb eller ha kvar en ersättning. Tvärtom ställs krav för att få a-kassa och ersättning vid sjukdom. Den arbetslöse måste aktivt söka jobb och tacka ja till lediga jobb långt från hemorten och den sjukskrivne måste av Försäkringskassan bedömas som oförmögen att klara ett arbete. Men som teoretiskt axiom ligger det ändå något i resonemanget. Om klyftan i ersättning från socialförsäkringarna till lönenivån i de lägst betalda jobben ökar, då blir det materiella incitamentet att även söka lågt betalt jobb större. Men även om detta är sant betyder det inte att förslaget är önskvärt. Nedskärningar av socialförsäkringarna skulle ha ett högt socialt pris. Gruppen med extremt låga inkomster skulle öka, inte minst skulle det slå mot arbetslösa och sjukskrivna med barn.
Summa summarum. Även med en välvillig bedömning av det moderata motståndet mot ”bidragspolitiken” finns 4,5 fel. Men Moderaterna pratar hellre om sitt halva rätt, det teoretiska axiomet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
