debatt Medan fokus läggs på att måla upp en syndabock för coronautbrottet och »vilda djur« pekas ut som våra fiender, missar vi i mediedebatten den verkliga och osynliga orsaken till pandemin – djurindustrin. Ett system som kräver skogsskövling och exploatering av djur och människor.
Med andra ord så handlar inte den här pandemin om en osynlig »biologisk fiende« eller om ett virus som »attackerar« oss från »vilda exotiska djur«. Fienden är vi själva. Forskare har länge försökt varna för riskerna med domesticering och storskaliga djurproduktioner som därtill medför skogsskövling och en våldsam minskning av biologisk mångfald. Biologen Rachel Carson varnade redan 1962 med boken Silent Spring, och historikern William H. McNeill med boken Plagues and Peoples (1976).
Professorn i infektionssjukdomar Björn Olsen och vetenskapsjournalisten Sonia Shah har likaså understrukit att djurindustrin och handel med vilda djur är det största hotet mot vår globala hälsa och välfärd. En världsbild som består av dominans och konsumtion som varken gynnar djur eller människa. Vilket snarare leder till hjärt- och kärlsjukdomar och katastrofala pandemier till följd av zoonoser. Civilingenjören Scott Weathers med flera har även påvisat de enorma konsekvenser djurindustrin medför i form av giftiga metangasutsläpp från djurhållning och steroider. Överanvändningen av antibiotika är ytterligare ett bekymmer med djurindustrin. Enligt studier vid OECD kan antal dödsfall orsakade av antibiotikaresistens år 2050 vara upp i 9,5 miljoner människor per år. Varje minut uthärdar dessutom fiskar, får, grisar, kameler, kor, hästar, höns, minkar, tjurar, obeskrivligt lidande som konsekvens av vanvård och våld – i vilken undantag från djurskyddets regelverk är norm.
Tack vare modiga visselblåsare som veterinären Lina Gustafsson, filosofen Norun Haugen och fotografen Jo-Anne McArthur, kan vi med undercover-reportage ta del av de grymma förhållanden icke-mänskliga djur och utsatta arbetare genomlider dagligen världen över. Miljöer som dessutom skapar en grogrund för virushärdar. Stängningen av fiskmarknaden Huanan i staden Wuhan i Kina den 1 januari har väckt flertalet debatter kring de så kallade »wet markets«, vilket lett till regleringar genom påvisningar från WHO. Men att bannlysa wet markets är dock inte lösningen på pandemin. Diogo Veríssimo, Latoya Abulu, Christos Lynteris och Lyle Fearnley understryker att skuldbeläggandet av Kina snarare driver på xenofobi och försätter redan fattiga bönder i djupare fattigdom, det som tvingade dem till handel med vilda djur till att börja med.
Vad som behövs är regleringar i första hand mot storindustrier som driver på lönsamhet i djurindustrin. Djurvårdaren och advokaten Zak Smith poängterar att det är en global och storskalig handel nationer emellan. Något som bär på en lång politisk historia om bland annat lagliga gåvoutbyten av levande djur mellan nationer i syftet att symboliskt stärka de diplomatiska banden.
Sonia Shah, Scott Weathers och sociologen och jordbruksekonomen Gene Baur medskapare av Farm Sanctuary, menar dock att vi nu har en unik chans att använda denna tid i historien konstruktivt. Det är dags att tänka om. Exempelvis som Eco Health Alliance visar, och med omstrukturering och utbildning vilket One Health föreslår eller såsom The Good Food Institute. Vi behöver förändra hur vi ser på och behandlar djur. En bra början är att skapa mer plats åt diskussion och reflektion i mediedebatten.
Anna Pernilla E. Olofsson Hjort
masterstuderande vid Institutionen för kultur och estetik, Stockholms universitet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
