Sverige bör leda kampen för ett slut på Israels ockupation och en rättvis fred för Palestina, skriver Samma Sarsour och Alexander Josef Suliman.
Det finns bara en lösning: Ett slut på Israels ockupation och en rättvis fred för Palestina.
På svenska betyder det arabiska ordet intifada att ”skaka av sig” eller ”resa sig” och förknippas starkt med det palestinska folkets uppror mot den israeliska ockupationen och förtrycket genom tiderna.
Historien har visat att det finns en gräns för hur mycket orättvisa ett folk tyst kan utstå – något som blev tydligt år 1987 och 2000 under första och andra intifadan när gatorna i Israel/Palestina färgades röda av blod. Det är mycket som tyder på att de intensifierade oroligheterna som vi nu bevittnar i området är upptakten till en tredje intifada.
Det palestinska folket har än en gång fått nog och är på väg att resa sig mot Israels ockupations- och apartheidpolitik.
Sedan den senaste intifadan har 2 016 palestinska barn dödats av israeler. 113 israeliska barn har dödats av palestinier under samma period. Totalt har 9 139 palestinier dödats mot 1198 israeler.
Det beräknas finnas uppemot 5 700 palestinska fångar inklusive barn i israeliska fängelser men inga israeliska fångar hos palestinierna, enligt Israeliska informationscentret för mänskliga rättigheter på det ockuperade territoriet.
Den senaste tidens oroligheter utbröt efter att israeliska illegala bosättare drabbade samman med palestinier vid den heliga platsen al-Aqsa-moskén i Jerusalem. Den israeliska premiärministern Benjamin Netanyahu har inlett en brutal offensiv mot Östra Jerusalem och andra byar i det ockuperade palestinska territoriet.
På mindre än två veckor har den kraftiga upptrappningen av våld från den israeliska militären och illegala beväpnade bosättare föranlett trettiotalet palestiniers död och tusentals skadade.
På sociala medier florerar det dagligen videofilmer som visar hur militanta israeliska bosättare attackerar, skadar och kallblodigt avrättar civila palestinier. Flertalet av dem är unga och barn. Den israeliska staten sanktionerar dessa dåd genom sitt tysta medgivande och genom att soldaterna skyddar bosättarna och låter dem gå fria från sina brott.
Det palestinska folket, i synnerhet ungdomarna, har i takt med den senaste tidens upptrappning av våldet tänt en ny gnista för en tredje intifada.
Som svensk-palestinier är vi bekymrade över den våldsamma utvecklingen. Men vi är också besvikna över den svenska medierapporteringen eftersom den sällan beskriver grundorsakerna till våldets upptrappning.
Journalister tillämpar dubbla måttstockar, där palestinierna framställs som terrorister när de gör motstånd, medan Israel, som är en av världens starkaste militärmakter, kommer undan genom att hävda självförsvar.
Vi önskar därför belysa dessa aspekter och nyansera bilden.
I snart 70 år har palestinier tvingats utstå inte bara ockupation utan även tortyr, olagliga arresteringar, hem som demolerats och lantbruk som konfiskerats. Gaza är under total blockad sedan 2006, utan tillgång till rent vatten, el, medicin och andra förnödenheter.
Israel har därtill byggt en åtta meter hög mur, som är dubbelt så hög som Berlinmuren, i syfte att separera människor mellan olika städer och byar i Israel/Palestina. Det palestinska folket har i generationer tvingats leva i en verklighet där deras liv kontrolleras av Israels militärlagar.
De israeliska soldaterna kan i praktiken göra vad de vill och bruka hur mycket våld som helst utan att hejdas. Tusentals i huvudsak palestinska, men även israeliska, liv har skördats utan att ett krig har utkämpats. På ena sidan står en av världens starkaste militärmakter med den senaste militärtekniken och på andra sidan ett ockuperat förtryckt folk som lidit alltför länge.
Den palestinska uppresningen har satt djupa spår hos både palestinier och israeler. När våldet tar slut sitter hatet kvar och förhindrar alla möjligheter till en rättvis fred som bygger på att internationell rätt följs och överenskommelser respekteras.
Nu är det dags för omvärlden att gå från ord till handling.
Det palestinska folkets rättigheter har erkänts i resolutioner och konventioner. Palestina har erkänts som stat av olika världsnationer och den palestinska flaggan har nyligen hissats upp vid FN:s högkvarter i New York.
Men vilken betydelse har allt detta när världssamfundet aldrig ställer Israel till svars för folkrättsbrotten de begår?
För att inte låta våldet eskalera måste hatet successivt elimineras. Krigsbrotten måste få politiska såväl som juridiska konsekvenser och stater måste börja tillta ekonomiska sanktioner i form av bojkott av israeliska varor, likt det vi såg i Sydafrika då apartheidsystemet föll. Vår tystnad bär annars ansvaret för varje liv som släcks.
Sverige måste stå upp och leda kampen för detta och det finns bara en lösning: Ett slut på Israels ockupation och en rättvis fred för Palestina.
Samaa Sarsour, människorättsaktivist
Alexander Josef Suliman, människorättsaktivist
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
