Välkommen till Botkyrka, min hemkommun. I samband med valrörelsen har Botkyrka de senaste dagarna omnämnts flera gånger i morgontidningar och kvällspress här i Stockholmsområdet. Det tillhör annars ovanligheterna, massmedia i vår region bryr sig sällan om vad som händer utanför Stockholms kommuns tullar.
Jag studsar inför hur min hemort skildras som en kuliss i valdramaturgin. I rapporteringen är det journalisterna, inte politikerna, som utnämner oss Botkyrkabor till en slags röstboskap. När de politiker som verkar här i kommunen, eller kommer hit på besök, för en dialog med medborgarna här kallas det ”röstfiske”. Dörrknackning, möten och samtal beskrivs som en slags manöver för att locka folk att rösta. Ja, det är det val brukar handla om, att gå och rösta, att delta och ta ansvar för demokratin.
När Mona Sahlin besöker Botkyrka är hon ute på desperat väljarjakt, pressad av ett tufft opinionsläge. Annat är det när statsminister Reinfeldt och justitieminister Ask ger sig ut på nattvandring i det krogtäta Södermalm. Då traskar massmedia lydigt efter och rapporterar att ministrarna ser allvarligt på brottslighet men tycker att folk ska få roa sig på krogen. Ingen antydan om röstfiske där inte. Men så är ju de medföljande journalisterna på hemmaplan, både bildligt och bokstavligt.
Botkyrka kallas i dessa massmediala nedslag konsekvent den ”fattiga förorten Botkyrka”. Förort till vad, kan man undra. Botkyrka är en livskraftig kommun med drygt 81 000 invånare. Är vi fattiga? Ja, en del av oss är det. Andra inte. Vi är nämligen inte en och samma här i Botkyrka. Vi är alla olika, med olika förutsättningar, drömmar, bekymmer och glädjeämnen. Jag skulle rentav våga påstå att vi därmed är som folk är mest.
Bilden av oss i media blir en slags karikatyr. Som grupp passar vi inte in i den massmediala normen. Den stora andelen utlandsfödda noteras som ett problem. I våra skolor finns många barn, kommunen växer så det knakar och medelåldern är låg. I mediabilden av Botkyrka är även barnen ett problem som pratar dålig svenska och har så kallade invandrare till föräldrar. För egen del är jag medelålders och uppvuxen i Härnösand, en kommun som definitivt skulle behöva expandera och se fler barn växa upp.
Den massmediala närvaron borde annars vara välkommen. En granskning av vad de fyra åren med Reinfeldt inneburit för Botkyrkaborna skulle inte skada, utifrån att regeringen förklarat krig mot det så kallade ”utanförskapet” . De massmedier som nu utnämner oss som bor här till fattiga borde också granska varför de som är sjuka och arbetslösa i Botkyrka lever ännu mer på marginalen än tidigare. Precis som sjuka och arbetslösa över hela Sverige, för den delen. Det är konsekvenserna av en politik som fullt medvetet bäddat för att en stor minoritet har fått det sämre, medan vi som tjänar bra har gynnats ekonomiskt av skattesänkningar.
Margaretha Holmqvist, chefredaktör Akademikern
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
