Det finns inget lagligt sätt för människor att fly till Europa. Den som antas söka asyl beviljas inget visum. De som kommer efter oss måste veta att vi gjorde allt vi kunde för att hjälpa flyktingarna.
Det finns så mycket engagemang och medmänsklighet i Sverige. Jag har den senaste tiden besökt boende för ensamkommande barn i Visby, flyktingförläggningar i Lugnås och Östersund, förberedelseklass i Stenstorp och många fler verksamheter. Överallt är människor engagerade och ansvarstagande. Det är vårt ansvar som samhälle och ställa upp och hjälpa till för att människor som kommer hit från andra länder ska få en riktigt bra start här.
Egentligen är det självklart. Vi ska behandla människor som flyr från krigets fasor på samma sätt som vi själva skulle vilja bli behandla om vi var tvungna att fly. Tyvärr verkar debatten kring migration ofta fokusera på de kortsiktiga kostnader som uppstår när en nyinflyttad människa ska etablera sig i samhället, inte de vinster som öppenhet och mångfald för med sig. För så är det ju; vi tjänar på öppenhet. Alla samhällen som slutar sig mot omvärlden stagnerar i utveckling. Det går helt enkelt sämre för de länderna.
Just nu pågår svåra konflikter runt om i världen. Människor tvingas fly från diktaturens Eritrea, från konflikten i Ukraina, inbördeskriget i Syrien och massakrer i norra Irak. Då är det vår plikt som medmänniskor att ställa upp. 200 000 personer har dött sedan inbördeskriget i Syrien startade. Syrien är den absolut värsta platsen i världen för barn att vistas på.
Ändå lyckas väldigt få ta sig till Europa. Det finns nämligen inga lagliga sätt att ta sig hit för människor på flykt. Om du antas söka asyl så beviljas du inte visum. Därför tvingas människor ta hjälp av flyktingsmugglare och bege sig ut på farliga resor, ofta i sjöovärdiga båtar, över Medelhavet för att nå Europa. Många dör på vägen. Olyckor sker ständigt.
Förra veckan dog 41 syriska flyktingar utanför Tunisiens kust på sin flykt till Europa. En vecka tidigare drunknade minst 170 flyktingar från Eritrea och Somalia utanför Libyen. Som medlemsstat i EU är Sverige delansvarig för detta. Dessa olyckor kan förhindras politiskt. De sker för att EU lägger resurser på att bygga murar och stänga människor ute, snarare än att hjälpa dem som är på flykt. Detta måste vi ändra på.
När de som kommer efter oss blickar tillbaka på den här tiden i historien så kommer de döma oss utifrån hur vi agerade. Vad gjorde vi när vi visste vilka fruktansvärda hemskheter människor flydde ifrån? Vad gjorde vi när vi visste att människor dog i tusentals varje år i Medelhavet? Vad gjorde vi när den största humanitära katastrofen i modern tid pågick i Europas närhet?
Vi vill att svaret ska vara: Vi gjorde allt vi kunde.
Maria Ferm
Migrationspolitisk talesperson
Miljöpartiet de gröna
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
