Hur många gånger ska Sverige avvisa människor i strid med humanitet och anständighet innan vi kan enas om att ändra lagen? Det undrar Maria Ferm, migrationspolitisk talesperson MP.
Än en gång riskerar en äldre kvinna att avvisas till ett land där hon saknar anhöriga. Media rapporterar just nu om att Vahide Selimi, som är 78 år och nybliven änka, riskerar att avvisas till Kosovo där hon inte har någon som väntar. I Sverige finns tre av hennes barn. De har alla svenskt medborgarskap, men Vahides anknytning till sina egna barn anses inte tillräckligt stark för att hon ska få stanna. Hur många gånger ska Sverige avvisa människor i strid med humanitet och anständighet innan vi kan enas om att ändra lagen?
Sverige har historiskt sett ofta ansetts vara ett land som driver en human och anständig migrationspolitik. Men det är en bild som har kommit på skam. Det är i dag mycket som behöver ändras innan Sverige med stolthet kan vara ett föredöme när det gäller öppenhet och mänskliga rättigheter.
Sverige är det land som har prickats flest gånger av FN:s tortyrkommitté för att ha brutit mot tortyrkonventionen och avvisat människor till länder där de riskerar tortyr. Sverige är ett land som inte har införlivat barnkonventionen i svensk lag. Sverige avvisar barn till länder där de inte kan tillgodogöra sig vård, trots att de är svårt sjuka. Sverige garanterar inte familjeåterförening för alla trots att det är en mänsklig rättighet att kunna återförenas med sina nära och kära.
Visst är det så att Sverige i jämförelse med många andra EU-länder har en mer human politik, en mer rättssäker asylprocess och ett bättre utbyggt mottagande. Men ska vi verkligen jämföra oss med länder som Grekland som fängslar asylsökande (till och med barn) och kritiseras hårt av FN, eller med Ungern som driver en förfärlig minoritetspolitik där antisemitismen och antiziganismen frodas?
Hur mycket ett samhälle är värt kan bestämmas av hur de som har det sämst behandlas. De mest utsatta. De som har tvingats fly och är i behov av skydd. Tyvärr lever Sverige inte upp till grundläggande krav på humanitet som ställs i de internationella konventioner vi har skrivit under. Miljöpartiet arbetar för två viktiga ändringar av migrationslagstiftningen i närtid:
- En bestämmelse behöver införas som gör att äldre utan anhöriga i hemlandet får stanna i Sverige. Sverige har tidigare haft en sådan bestämmelse, kallad ”sista länken”, men den togs bort av Socialdemokraterna och Centerpartiet år 1997. Nu finns ingen som helst möjlighet till återförening med föräldrar om barnet är över 18 år.
- Bestämmelsen ”synnerligen ömmande omständigheter” behöver utvidgas. Oerhört få får stanna trots att de är svårt sjuka, men ej kan få tillgång till vård i hemlandet eller barnfamiljer som har en stor anknytning till Sverige. När lagen infördes stod alla riksdagspartier bakom den, men vi var redan då oroliga att bestämmelsen skulle tillämpas för restriktivt. Att lagen tillämpas oerhört restriktivt är i dag ett faktum och därför krävs en förändring.
Miljöpartiet har en vision om en värld utan gränser, där alla har en möjlighet att flytta, men där ingen tvingas fly. Vi är långt ifrån den visionen i dag, men i reform efter reform behöver Sveriges migrationspolitik bli mer human. En välkomnande inställning till den som ändå tvingats fly handlar om grundläggande medmänsklighet, och motsatsen är ett brott mot allt som är anständigt i vårt samhälle.
Maria Ferm, migrationspolitisk talesperson, Miljöpartiet de gröna
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
