Juncker måste omsätta sina vackra ord om att bekämpa arbetslösheten och den sociala dumpningen i praktisk handling. Annars kanske han inte sitter så länge till, skriver Europaparlamentarikern.
Efter ett år vid makten har EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker ett blandat facit.
Den uppgift som han framför allt misslyckats med är att göra något åt arbetslösheten och den sociala dumpingen. Det var samtidigt det löfte han själv lyfte fram – och som gjorde att han valdes också med stöd av många socialdemokratiska röster.
Vill han även framöver kunna räkna med detta stöd är detta ett område där han nu måste börja leverera.
Juncker var den demokratiskt valde regeringschef som suttit längst i världen på sin post när han lämnade sitt uppdrag i Luxemburg för att väljas till ny EU-ledare i Bryssel.
Han hade en lång lista av löften: stora investeringar, fler jobb, kamp mot skatteflykt, ökad öppenhet, ny migrationspolitik, mindre av krångel och regler och, som han formulerade det, ”no social dumping, equal pay for equal work”.
Den långa löfteslistan måste ställas mot en verklighet som ingen fullt ut kunde föreställa sig just då. Flyktingkatastrofen kräver nya prioriteringar samtidigt som det uppstår nya konflikter mellan EU:s medlemsländer.
Först var det krisen i Grekland som gav näring åt en hätsk nord-syd-diskussion inom EU, nu är det migrationspolitiken som leder till öst-väst-konflikter inom EU-samarbetet. Samtidigt laddar Storbritannien för en folkomröstning om EU-medlemskapets vara eller icke-vara.
Med 23 miljoner arbetslösa och en social dumping som innebär att företag tvingas börja konkurrera med lägre lön och sämre villkor för att överleva, vilket i sin tur medför att alltfler jobbar på en svart eller grå marknad, saknar kontrakt, saknar rättigheter, utnyttjas, kränks, är dock jobben en fråga som kommer att vara av avgörande betydelse för Juncker och för EU.
Den investeringsfond han drivit igenom för att stimulera tillväxt och jobb kommer sannolikt inte att ge några snabba resultat. Inga nya resurser tillförs. I praktiken handlar det i stället om att redan befintliga forskningspengar och infrastrukturmedel läggs ihop och i en ”riskbuffert” som ska stimulera offentliga och privata aktörer att göra de investeringar som de hittills inte gjort.
Detta skulle kunna fungera, men det finns också en risk för att resultatet blir en besvikelse. Att vi får se en rad färska och kraftfulla projekt som snabbt bryter ner massarbetslösheten är tyvärr inte troligt.
Den allra närmaste tiden väntar vi också på att det så kallade utstationeringsdirektivet – som är så utformat att det tvärtom öppnar för social dumping – ses över och förändras. Där har Juncker men också sysselsättningskommissionären Thyssen gett långtgående löften. Samtidigt som andra krafter inom kommissionen sänt helt andra signaler.
Det vi hittills sett av Juncker är att han levererat en hyfsad programförklaring. Men Greklandskrisen hade han inte klarat utan Merkel och Hollande.
Flyktingkrisen har än så länge inte lett till att medlemsländerna brytt sig om löften och maningar om att alla måste dela på ansvaret. Och den sociala dumpingen lever vidare i byggsektorn, på vägarna, inom flygsektorn, olika typer av service – alltså varhelst det är möjligt att konkurrera med låga löner och dåliga arbetsvillkor.
Nu satsar han allt på att via ett program för färre EU-regler för folk i allmänhet men framförallt för småföretagare göra det enklare för den brittiska regeringen att vinna den kommande folkomröstningen om fortsatt EU-medlemskap.
Och gärna det: Färre men bättre regler.
Hittills har dock den rådande EU-strategin varit att ”bättre regler” är minskat anställningsskydd genom sämre eller urholkade arbetstids- och arbetsmiljöregler. Detta samtidigt som både britter och svenskar och många andra kräver bättre regler där man löper mindre risk att utsättas för cancerframkallande ämnen, fallskador eller psykiska påfrestningar.
Juncker har under det gångna året yttrat många vackra ord om att bekämpa arbetslösheten och den sociala dumpningen. Nu måste han börja omsätta detta i praktisk handling. Annars är det inte självklart att han sitter säkert så länge till.
Marita Ulvskog (S), Europaparlamentariker
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
