Märkliga frågor letar sig in i politiken

ledare Kristdemokraternas förslag att använda biståndet till fängelser utomlands är korkat. Men dessvärre också ett tecken i tiden.

Kristdemokraterna föreslår att Sverige ska använda biståndspengar för att bygga fängelser utomlands. Sedan ska Sverige skicka dit fångar som inte får plats i de allt mer överfulla svenska fängelserna.
Vi tar det igen.
Biståndspengar ska alltså användas för att bygga fängelser i andra länder, men inte för att hjälpa de länderna på något sätt, utan för att avlasta det svenska rättsväsendet.
Förslaget är korkat på så många nivåer att jag inte vet vart jag ska börja.
För det första: bistånd är till för att hjälpa människor i fattigare länder att skapa utveckling och välstånd. De ska kunna lyfta sig ekonomiskt och socialt.
Exakt hur det är tänkt att svenska pengar till nya fängelseplatser ska åstadkomma den saken är lite oklart. Det är förstås tänkbart att ett antal länder skulle behöva hjälp med att förbättra standarden på sina fängelser. Men nu handlar det ju inte om den saken. Förslaget syftar till att underlätta för oss i Sverige genom att personer dömda i svenska domstolar ska få bättre fängelsevillkor i andra länder än de som dömts i det landets domstolar.
Ska svenska fångar som skickas till andra länder få skönare sängar än de inhemska brottslingarna? Eller bättre träningsmöjligheter? Eller bättre mat i fängelset? Eller kanske handlar det om att de ska få ett eget rum?
Det vore intressant med ett förtydligande. Det tycker nog inte minst medborgarna i de länder som därmed skulle få ett tudelat fängelsesystem.

Begreppet ”att hjälpa på plats” får plötsligt en helt ny innebörd.

För det andra säger Ebba Busch och Kristdemokraterna att de 1,8 miljarder som ska tas ur biståndsbudgeten för att renovera och bygga fängelser utomlands ska gå till länder som i dag inte respekterar de mänskliga rättigheterna. Med svenskt stöd ska deras fängelser bli mer humanitära.
Den tanken är inte ny. Svenskt rättsväsende har länge genom biståndet gett stöd till länder för att till exempel minska tortyren i fängelserna.
Men exakt hur ska den saken bli bättre av att Sverige skickar sina egna fångar till dessa länder? Jag tvivlar på att diktatorer som Assad i Syrien eller Afewerki i Eritrea kommer ringa till Ebba Bush och uttrycka sin stora tacksamhet för att hon på det här uppfinningsrika sättet hjälpt dem att förbättra fängelsevillkoren.

Förslaget handlar uteslutande om att lösa ett svenskt problem. Med ökad gängkriminalitet och numera mer eller mindre ständigt strängare straff blir fängelsesystemet överbelastat. Det är ett problem.
Ebba Busch har inte presenterat lösningen.
I vanliga fall hade det gått att avfärda förslaget med ett skratt och en axelryckning. Som ett litet partis desperata försök att spela på Sverigedemokraternas planhalva. Begreppet ”att hjälpa på plats” får plötsligt en helt ny innebörd.
Men i dessa tider har tankar nästan lika märkliga som detta trots allt letat sig in i den politiska mittfåran. Så bara för att jag varit så raljant i den här texten så kommer väl fler partier snart plocka upp Kristdemokraternas förslag.
Till dess hoppas jag att så många som möjligt gör tummen ned.