“Stockholm, Stockholm, härlig är den/Stockholm, Stockholm, gör mig glad”. Sjöng Pugh Rogefeldt om huvudstaden 1981. Och visst är det en härlig stad, särskilt för alla de höginkomsttagare som gynnats av de senaste årens guldregn i form av rut- och rot-avdrag, sänkta skatter och näringslivssubventioner.
För alla andra är det, Pugh får ursäkta, svårt att inte bli arg vid tanken på Stockholm. Ingen annanstans i Sverige har politiken så kapitulerat till förmån för marknaden. Ingen annanstans märks kapitulationen så i form av hög ojämlikhet.
Bygga bostäder? Ja, men bara på platser – som av staden säljs till högstbjudande – där privata byggföretag anser sig kunna tjäna en rejäl hacka på “attraktiva” hyresgäster. Resultatet är en stigande bostadsbrist, där rätten till bostad fördelas efter plånboksstorlek.
Bygga ut en sedan lång tid eftersatt och bristfällig kollektivtrafik? Jo, men bara om vi får nya bilvägar på köpet.
Bygga ut bristfälliga och underdimensionerade akutsjukhus? Jajamen. Men de kommer vara för små redan innan byggena påbörjas, eftersom “lönsamheten” minskar om inte personal och vårdtagare tvingas vada genom överbeläggningar och stress.
Stockholm är en rik stad, med många rika invånare. Arbetslösheten är relativt låg, även om ojämlikheten mellan stadsdelar visar sig även i sysselsättningssiffrorna. Det är en stad många flyttar till, och en stad vars framtida väl och ve är en angelägenhet för hela landet. Stockholm är en stad som skulle kunna ha råd att vara en “härlig stad” för alla.
Men i stället för att rusta för framtiden – med satsningar på bostäder, vård, omsorg och infrastruktur för alla – planerar den borgerliga majoriteten istället att ytterligare sänka skatten nästa år. Trängselskatten som skulle ge ny kollektivtrafik används till Förbifart Stockholm – ett bygge som kommer öka bilismen, sabba miljön, men göra näringslivet glada.
Nya bostadsområden, som Norra Djurgårdsstaden, skapar nya medelklass-enklaver utan hänsyn till att den som struntar i att bygga för social jämlikhet bygger för segregation, ohälsa och problem – för alla.
Vårdval Stockholm strör pengar över vårdcentraler i områden där “kunderna” är relativt friska, medan platser där invånarna har mer komplexa problem eller sjukdomar dräneras på resurser.
Allt är till salu, politiken abdikerad. I en stad där bara 19 procent av socialsekreterarna anser sig kunna leva upp till socialtjänstlagen borde det få varenda larmklocka att ringa.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
