Marknadshyror – en nyliberal mardröm

Ledare Om Centerpartiet insisterar på att bostadsbristen orsakas av att priset för att bo är för lågt, så borde de börja med att höja kostnaderna för dem som har råd att äga sitt boende. Eller så inser man att bostäder inte är en vara som andra och att bostadsmarknaden därför inte bör styras som andra marknader.

Tänk dig varan en limpa bröd. När det inte finns någon efterfrågan på bröd är priset noll, och till det priset produceras inte heller något bröd. Men när efterfrågan stiger, så stiger priset, och utbudet av bröd anpassas genom att antalet varor/limpor ökar. Det lönar sig helt enkelt för bagaren att baka mer bröd när priset på bröd stiger.

Om priset inte tillåts stiga, till exempel på grund av att staten har satt ett visst högstapris på bröd, då blir det brödbrist och köer, som i Sovjet, eller Venezuela. Det tillhör grundkursen i nationalekonomi: sambandet mellan efterfrågan, utbud och en varas pris.

För den som menar att bostadsmarknaden är en marknad som alla andra är det uppenbart vad som orsakar bostadsbristen: priset på bostäder är för lågt. Lösningen: höj hyrorna!

För marknadsliberala ideologer är det svenska systemet med förhandlade hyror ett rött skynke. Som frustande tjurar stormar ständigt nya generationer av Timbro-ekonomer mot skynket.

Stridsropen är »avskaffa hyresregleringen«, »inför marknadshyror«, eller som det heter i Centerpartiets krav på Stefan Löfven: »liberalisera hyressättningen«.

Problemet är att bostäder inte är en vara som andra. »Bostadsmarknaden« är mer komplex än vad grundkursen i nationalekonomi hinner beskriva.

Det finns ingen evidens för att högre hyror skulle lösa bostadsbristen

Om bostadsbyggandet bara skulle styras av människors individuella efterfrågan, så skulle det inte byggas några stenhus som håller i hundra år.

Många löntagare skulle, åtminstone med dagens lönenivåer, inte ha råd att efterfråga något annat än en husvagn. Svenska städer skulle kantas av trailer parks, som i USA.

Det är mer rimligt, som två universitetsprofessorer beskrev det i DN i helgen, att likna bostäder vid infrastruktur.

Självklart kan priset på arbetskraft och betong påverka hur många broar och viadukter som byggs, men få skulle komma på tanken att argumentera för att bygga billigare och sämre vägar för att kunna bygga så många kilometer väg som möjligt.

Det som byggs med sämre kvalitet håller kortare tid och kräver mer underhåll: det blir dyrare i längden att bygga billigt. På samma sätt är det med bostäder.

Långsiktigt bostadsbyggande är ett samhällsintresse. Och det finns ingen evidens för att högre hyror skulle lösa bostadsbristen. Hyresvärdar har upplysningsvis redan idag rätt att i princip sätta hyran fritt i nyproduktion under de första femton åren (sk. presumtionshyror).

Däremot skulle marknadshyror leda till kraftigt höjda hyror. Enligt beräkningar som Hyresgästföreningen har låtit revisionsfirman Ramböll utföra kan det handla om hyreshöjningar på 5000 kronor i månaden.

Branschföreträdare och experter i Delegation Bostad 2030 har visat att helt andra åtgärder behövs. Det handlar inte minst om tillgång till mark, kapital och krediter.

Om Centerpartiet insisterar på att höja boendekostnaderna, så borde de förslagsvis börja med att höja kostnaderna för dem som har råd att bo i bostadsrätt eller villa, till exempel genom att trappa ner ränteavdraget. Ränteavdraget kostade 17 miljarder förra året enligt Konjunkturinstitutet. Miljarder som desperat behövs till bostadsbyggande.

Det är också hög tid att återinföra en progressiv fastighetsskatt. Ju mer lägenheten är värd, desto mer kan ägaren bidra till att lösa bostadsbristen.

Dessutom är dagens fastighetsavgift orättvis, inte minst för människor i glesbygden. Avgiften är regressiv: den som bor i hus på landet betalar lika mycket i avgift per kvadratmeter som de som bor i lyxvillor i storstäderna.

Drömmen om »liberalare hyressättning« är drömmen om en enkel lösning på en komplex samhällsutmaning. Höj hyrorna! Så löser det sig. En nyliberal mardröm.