Det går inte att skylla låsningarna i den svenska flyktingdebatten på S och Aftonbladet. Skulden för haveriet är spridd, vitt och brett, skriver Markus Göransson, doktorand i internationell politik, Aberystwyth University.
I ett på verklighetsförankring vingklippt debattinlägg skriver den vanligtvis insiktsfulle Jasenko Selimovic att låsningarna i den svenska migrationsdebatten berodde på att S och Aftonbladet ville sopa invandringsfrågan under mattan.
Det gynnade inte Socialdemokraterna att prata om invandringen, skriver Selimovic. Därför försökte de tysta den. Med Aftonbladets hjälp förde, enligt Selimovic, arbetarpartiet en kampanj för att misstänkliggöra personer som kritiserade den rådande invandringspolitiken.
»Det började med en idé«, skriver Selimovic. »Att man »inte ska prata om integration och migration« (…) Men den som genomförde det var Aftonbladets ledarsida, den mest aggressiva socialdemokratiska tidningssatelliten«.
Med sin analys förminskar Selimovic den regering han själv företrädde när han var statssekreterare åt integrationsminister Erik Ullenhag. Ogenerat förespeglar han att alliansblocket (till och med när det befann sig i regeringsställning!) förhöll sig så undfallande mot oppositionen att det lät Socialdemokraterna och Aftonbladet hålla i taktpinnen i den kanske största politiska debatten i Sverige under de senaste åren. Är det så Selimovic hoppas bygga upp väljarnas förtroende för allianspartiernas migrationspolitik?
Självklart stämmer inte det Selimovic skriver. Den liberale Europaparlamentarikern torde vara medveten om att även alliansen spelade en avgörande roll i att forma migrationsdebatten. Statsminister Fredrik Reinfeldt sprang inga ärenden åt Aftonbladet när han försvarade alliansregeringens generösa asylpolitik, bland annat med uppmaningen att människor skulle öppna sina hjärtan i stället för att oroa sig över flyktingmottagandets kostnader. Selimovic befann sig knappast under Socialdemokratiskt tvång när han försvarade alliansregeringens misslyckade integrationspolitiska åtgärder i offentliga debatter.
Selimovic må vilja två sina händer och hävda att alliansen stod maktlös inför Aftonbladets skribenter. Men det klingar falskt givet att hans parti och partiblock satt i regeringen i åtta år och att, som han själv skriver, Aftonbladets ledarsida är »långt ifrån den mest betydande i opinions-Sverige«.
Det stämmer att Selimovic flera gånger försökte nyansera integrationsdebatten med välgörande inlägg. Det ska han ha heder för. Ändå gör han precis det han beskyller vänstern för att ha gjort: han gör partipolitik av flyktingfrågan.
Han vill att Socialdemokraterna och Aftonbladet ska bära hundhuvudet för att flyktingdebatten i Sverige blev infekterad. Därmed förringar han alliansens eget ansvar. Det är inte bara Socialdemokraterna som har bytt fot i flyktingfrågan under det senaste året. Flera allianspartier har också stått för radikala kursändringar. Det är inte bara vänsterpolitiker som har insett integrationspolitikens utmaningar. Även borgerliga partiföreträdare har försökt ta nya tag.
Det går inte att skylla låsningarna i den svenska flyktingdebatten på Socialdemokraterna och Aftonbladet allena. Skulden för haveriet är spridd, vitt och brett.
Den tillhör politiker som inte vågade gå emot debattströmmen; debattörer som inte förmådde värdera argument sakligt; medieredaktioner som filtrerade bort obekväma sanningar; personer som torgförde främlingsfientlighet bakom offerretorik; partimänniskor som med politiska skygglappar närmade sig flyktingfrågan utan intellektuell rakhet och med båda fötterna stadigt placerade i en partipolitisk agenda.
Ingen bär skuld, alla bär skuld. Sverige fick den flyktingdebatt som Sverige förtjänade.
Markus Göransson, doktorand i internationell politik, Aberystwyth University
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
