Den globala uppvärmningen skapar krig om resurser och stater i sönderfall. Resultatet blir att miljontals människor tvingas fly, skriver Mårten Roslund, språkrörskandidat Grön Ungdom.
Trots att medierna domineras av flyktingsituationen är debatten om migrationens orsaker lågmäld. Från FN:s flyktingkommissariat UNHCR är budskapet däremot tydligt: ett klimat i omvandling slår människoliv i spillror.
På vissa platser kommer uppvärmningen att torka ut jordbruksmarker och rasera förutsättningarna för odling. I andra områden leder höjda havsnivåer till att hela stater hamnar under ytan. Världen kommer att skälva.
Politiker till både höger och vänster har tävlat om att utmåla flyktingströmmar som hot. Men krisen är förstås en tragedi för de som flyr – inte för mottagarländerna. I dagsläget bedömer UNHCR att omkring 60 miljoner människor har flyktingstatus. Samma organ menar att en fyrfaldig ökning är det minsta vi kan förvänta oss: år 2050 kommer mellan 250 miljoner och en miljard individer att befinna sig på flykt undan klimatkatastrofer. Det är en drastisk utvidgning av mänskligt lidande.
Stegringen beror inte bara på att ekosystem fallerar och landytor invaderas av havsvatten. Klimatskeenden tenderar även att medföra konflikter som tvingar ännu fler individer att lämna sina hem. I en del fall handlar det om rena resurskrig när tillgången på dricksvatten försämras. På andra platser uppstår oroligheter för att statssystemen krackelerar när omgivningen skiftar för snabbt.
Kriget i Syrien föregicks exempelvis av landets värsta torka i modern tid. Över en miljon människor lämnade området, och de som blev kvar mötte höga matpriser och arbetslöshet. Den sociala oron gav luft under vingarna hos våldsrörelser som kom att driva ytterligare medborgare ur landet. Mänsklig desperation bäddar för strider.
UNHCR:s prognos visar att många länder måste förbereda ett flyktingmottagande som hanterar fler människor än någonsin tidigare. Regeringens restriktiva migrationspolitik går givetvis i fel riktning och måste rullas tillbaka. För Miljöpartiet är det upp till bevis som samarbetspartner: smärtsamma kompromisser kräver kraftfull politik i utbyte.
Gröna lösningar skulle kunna vara lägre pris på servicearbeten, extra jobb i välfärden och avdrag för delningskonsumtion som ger nya jobbtillfällen också för den som saknar språkkunskap. Sådan politik understödjer dessutom en mer tjänstebaserad ekonomi. Gällande bostadsbristen har regeringen visat en vilja att förenkla regelverken, men i ett läge där människor snabbt behöver tak över huvudet borde delar av Plan- och bygglagen kunna frysas helt. En skral bostad är alltid bättre än inget hem alls.
Även när dörren till Sverige står öppen ska givetvis ingen behöva flytta mot sin vilja. Grön politik är förebyggande. Ju tydligare vi höjer klimatambitionerna, desto mer misär kan vi förhindra. Klimatavtalet i Paris var en symbolisk framgång, men ländernas nuvarande insatser håller inte tillbaka den globala uppvärmningen. Med kraftigare koldioxidskatt, divestering av statliga pengar, energisnåla bostäder och byggboom av tågräls kan Sverige agera miljöförebild.
I en grön berättelse om global solidaritet är klimatet och migrationen två sidor av samma mynt. Uppdraget till Miljöpartiet är därför uppenbart: ta täten för en radikal klimatpolitik, förbättra mottagandet av nyanlända och omkullkasta den införda gränsstängarpolitiken. Så växlar vi upp kampen för ett land som fler kan flytta till, en värld där ingen behöver fly, och en planet som består i generationer.
Mårten Roslund, språkrörskandidat Grön Ungdom
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
