Ökade inkomstskillnader avspeglar sig i svenskarnas munnar. S-kongressen borde därför säga ja till fri tandvård. Det blir även ett sätt att pedagogiskt avslöja myten om att vi inte har råd med välfärd, skriver Martin Klepke, Arbetet.
I dag kostar en rotfyllning mellan 4 000 och 6 000 kronor. En vanlig undersökning utan lagning kan kosta uppåt tusenlappen.
Dessa utgifter gräver djupa hål i plånboken och får ökade inkomstskillnader att åter avteckna sig i människors munnar.
Det här är inga nyheter för Socialdemokraterna. Sedan länge finns ett principbeslut om att ”på sikt” inordna tandvården inom sjukvårdsförsäkringen, även om det i dagsläget anses vara för dyrt.
Men detta är fel. Pengarna finns.
Att driva frågan om fri tandvård skulle vara ett utmärkt sätt att pedagogiskt visa att det visst finns pengar till välfärd, att det inte existerar en motsättning mellan välfärd och tillväxt och att äntligen skapa ett fullgott alternativ till myten om att vi med offentliga medel inte längre har råd med vård, skola och omsorg av hög kvalitet.
Att överföra dagens tandvård till sjukförsäkringen skulle kosta runt 15 miljarder kronor per år.
Tillsammans med stigande utgifter när många av dem som inte haft råd med tandvård nu går till tandläkaren kan totalkostanden bli 22–23 miljarder kronor per år.
Har vi råd med det?
Förra året kostade de verkningslösa rut- och rotavdragen tillsammans 16,8 miljarder kronor. Lägg till sänkningen av krogmomsen som kostar 5,4 miljarder per år.
Det blir tillsammans 22,5 miljard kronor.
Överger vi de arbetsmarknadsmässigt misslyckade sysselsättningsreformerna rut, rot och sänkt krogmoms har vi alltså redan i dag de pengar som behövs.
Vill vi gå vidare kan vi se över hur överskottsmålet i statens budget fungerar.
För hur är det med den fasansfulla ”åldringsboom” som enligt många politiker kommer att driva ut oss hungrande på gatorna?
Jo, i Äldreomsorgsutredningen från 2012 visar den tidigare socialförsäkringsministern Bo Könberg (FP) att vi klarar hela denna mytologiserade åldringsboom med glans.
Det räcker med att avräkna överskottsmålet i statens budget under ett en begränsad period så finns alla pengar där.
Märk väl att Äldreomsorgsutredningen konstaterar att staten inte ens behöver öka sina inkomster för att klara denna fasansfulla ”åldringsboom”.
Det räcker med att sluta samla i ladorna under en begränsad tid och i stället under dessa år gå jämnt upp, gå plus minus noll, så finns alla pengar där för en värdig äldreomsorg.
Ändå upprepas mantrat att vi inte har råd.
Vill vi frigöra ännu mer pengar till välfärd kan (S)-kongressen naturligtvis också besluta om att begränsa de vinstuttag som dagens riskkapitalbolag tar ut genom välfärdsbolagen, förslagsvis genom att godkänna den begränsning som LO:s förslag om vinstuttag innebär.
Det skulle ge ytterligare miljarder som vi kan satsa på välfärd, till exempel fri tandvård, i stället för att vi låter dem betalas ut som golfavgifter på Caymanöarna.
Vinstfrågan har dock låsts fast i ett ogenomträngligt moln av prestige inom arbetarrörelsen, vilket gör att kongressen kommer att ha mycket svårt att gå så långt som LO föreslår.
Som synes har vi hittills i resonemanget inte behövt höja inkomstskatten med en enda krona för att ha råd med både fri tandvård och den betydligt dyrare ”åldringsboomen” och mycket mer därtill av det vi kallar välfärd.
(S)-kongressen måste kunna ta fighten mot myten att Sverige, ett av världens allra rikaste länder, inte längre har råd med välfärd.
Kongressen kommer säkert att ta många beslut om hur vi ska öka tillväxten och därmed bli ännu rikare än i dag.
Men för att införa fri tandvård behöver vi inte ens gå så långt.
Pengarna finns nu.
Martin Klepke, politisk redaktör på LO:s tidning Arbetet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
