Almegas uppskattning av hur många jobb rut-avdraget ger är minst sagt överdriven. Av flera orsaker är också rut-jobben långt sämre än andra. Det finns en enkel lösning på detta problem.
Jag ser att Almega uppskattar antalet rut-arbeten 2015 till 22 515 stycken. Det är utan tvivel en överdriven uppskattning om vi menar heltidsarbeten, vilket ju är den relevanta siffran om man vill bedöma jobbeffekten. Det är lätt att räkna ut som visas nedan.
Rut-bidragen kostade förra året drygt tre miljarder. Omsättningen är därmed den dubbla. Av detta kan man räkna ut att just rut inte kan motsvara mer än cirka 12 000 heltidsjobb betalda med avtalens minimilöner. Från detta ska dessutom dras ett stort antal fuskare – enligt en undersökning av Skatteverket sker ett stort antal skentransaktioner och annat fusk inom rut.
Man ska också komma ihåg att rut, lika lite som rot, egentligen inte skapar några nya jobb. Folk har ju alltid köpt flyttstädning, storstädning, fönsterputs och annan hemhjälp utan statsbidrag. Och i den mån de tack vare bidraget ökat sina inköp av hemhjälp har de ju samtidigt haft mindre pengar över till inköp av andra tjänster och varor vilket minskat jobben i de branscher som tillverkat dessa.
Detta faktum – att en ökning av rut-jobb också innebär en minskning av andra jobb – glöms konsekvent bort i debatten.
En sak som skiljer rut från andra offentligfinansierade jobb är dock att inte en krona från dem som utför jobben går tillbaka till staten. Rut-anställda bidrar inte med en krona till sina barns skola, sin egen sjukvård eller annan service som de utnyttjar. Det inses man om man betänker följande.
Om vi till exempel köper snöskottning av en privat firma så får vi en skottad gata som alla, både fattig och rik, har nytta av. Dessutom får vi inkomstskatt, arbetsgivaravgifter och moms som firman betalar in för sina anställdas arbete. Man kan alltså säga att snöskottarna precis som alla andra med sina skatter och sociala avgifter efter förmåga bidrar till att betala sina barns skola, sin egen sjukvård och pension och andra samhällstjänster.
Observera att detta förhållande inte gäller rut-arbetaren. Orsaken är att subventionsgraden är så hög som 50 procent. Visserligen får staten från rut-firman inkomstskatt och sociala avgifter för den anställde men dessa pengar används helt och hållet till att betala skattereduktionen till köparen av rut-tjänsten.
Det blir noll kronor över till staten i praktiken.
Staten får alltså i rut-systemet netto inte in en enda krona som betalar den rut-anställdes skola, sjukvård, pensioner med mer. Men eftersom den rut-anställde har rätt till skola, sjukvård, pensioner så tvingas alla andra skattebetalare, som själva inte använder rut, vara med och finansiera de rut-anställdas sociala förmåner.
Systemet är faktiskt så stolligt. De cirka 15 procent som använder rut får köpa en tjänst till halva priset genom statsbidraget samtidigt som de 85 procent som inte utnyttjar tjänsten i praktiken får betala samhällskostnaderna.
Tala om en extrem understödstagaranda!
Det är underligt att många politiker anser att detta är perfekta invandrarjobb. Budskapet till invandrarna är ju att i Sverige är den stora majoriteten av befolkningen ålagd att betala halva kostnaden för de välbeställdas hemstädning och därtill dessutom ålagd att betala rut-städarnas välfärd.
Det finns en enkel lösning på detta problem. Avveckla rut omedelbart och lägg pengarna på viktigare saker. Inför som huvudprincip att staten bara ska köpa privata tjänster när dessa, som i snöskottarfallet ovan, gäller något som vi alla har uppenbar nytta av, eller köpa tjänster som bidrar till social trygghet och välfärd, också det till allas gagn.
Det är till exempel fullt rimligt att staten generöst bidrar till finansieringen av den hemtjänst som sjuka, handikappade och gamla är i behov av. I grunden handlar det ju här om en social försäkring alla har nytta av. Om vi har tur behöver vi bara använda försäkringen i liten omfattning, men har vi otur och behöver mycket stöd ska detta också ges, oavsett om det sker i kommunal eller privat regi.
Så klokt har vi alltid tänkt tidigare. Och jag kan försäkra att om vi återinför dessa regler kan vi skapa betydligt fler arbeten åt både gamla och nya svenskar.
Martin Lindblom, fd politisk redaktör LO-tidningen
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
