Regeringen gör allt vad den kan för att skylla ifrån sig om Vattenfalls miljardförluster. Martin Lindbom synar bortförklaringarna.
Vattenfall gör ännu en brakförlust. I onsdags meddelade företaget att det sålt sitt aktieinnehav i det polska kolkraftbolaget Enea för 2,2 miljarder kronor.
Vattenfall köpte in sig i Enea 2008, alltså när Maud Olofsson var näringsminister, för 4,6 miljarder. Utförsäljningen innebär därmed att Vattenfall gjort en förlust på 2,4 miljarder.
Tidigare har Vattenfall redovisat förluster på förvärvet av det holländska gasbolaget Nuon på omkring 40 miljarder kronor. Till detta kommer förluster på tyska kolkraftverk, kraftvärmeverk i Norden och tradingverksamheten om cirka 15 miljarder.
De verkliga förlusterna är förstås mycket, mycket större, förmodligen flera hundra miljarder om man tänker på alternativanvändningen av pengarna och den avkastning de gett vid normalt försiktiga affärer eller ännu klokare dragits in till staten för investeringar i bostäder och annat vi har nytta av.
Regeringen gör nu allt vad den kan för att skylla svindeln antingen på Maud Olofsson eller på den tidigare företagsledningen.
Bortförklaringarna är bara trams. Ingen företagsledning, varken privat eller offentlig, kan göra så stora och riskabla affärer utan att hålla ägaren underrättad. Tänk er att Wallenbergarna skulle tillåta någon galen direktör att på eget bevåg investera hundratals miljarder utan att göra noggranna riskkalkyler och i slutändan godkänna affären. Sådant händer inte!
Regeringens ursäkter håller inte. Hur den än har agerat är den ansvarig.
Antingen har regeringen inte brytt sig om vilka tokerier statens största företag hittar på. I så fall har regeringen handlat närmast kriminellt oansvarigt.
Eller också har regeringen hållit sig underrättad, vilket förefaller troligt, och godkänt affärerna. I så fall är den ansvarig för en av de största företagsförlusterna i svensk historia.
Skandalen ska i vår behandlas i riksdagens konstitutionsutskott. Det ska bli intressant att se vilka undanflykter regeringen tänker ta till.
Gissningsvis kommer en försvarslinje vara att staten inte är bra på att äga företag. Det är rena dumheten. Staten har ägt Vattenfall i över hundra år. Företaget har varit en lysande framgång i hundra år som försett svenska hushåll med den billigaste elen i Europa. Men inget företag kan klara en regering vars finansminister och näringsminister totalt tappat sans och omdöme.
Regeringen kan heller inte ursäkta sig med att säga att den inte var ensam om att ta miste. Man har arrogant nonchalerat alla varningar. Redan 2007 uppmanade till exempel Stefan Löfven, som då var IF Metall-ordförande, tillsammans med övriga industriförbund i LO allvarligt regeringen att snarast möjligt avveckla allt ägande i utländska energibolag med hänvisning till att affärerna var alldeles för riskfyllda och inte låg i svenskt intresse.
Hade regeringen följt Löfvens råd hade man bland annat kunnat sälja sina tyska kolkraftverk för 130 miljarder, vilket man då hade bud på och då hade gett en nätt reavinst, och dessutom givetvis sluppit de förödande förlusterna på de vansinniga uppköpen av Nuon och och andra fossila kraftverk.
Slutligen kommer regeringen förmodligen i KU-förhören att påstå, den har redan gjort det, att Vattenfalls förluster inte märks på elpriserna. Av alla dumheter som kommit från regeringen är denna den dummaste.
Att påstå att Vattenfall kan förlora flera hundratals miljarder kronor – ja, det är vad de samlade direkta och indirekta kostnaderna kommer att bli – utan att det betyder något ekonomiskt för framtida priser på den svenska elmarknaden är än en makalöst fräck lögn.
Martin Lindblom, f d politisk redaktör LO-tidningen
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
