Befängt försvar av alliansregeringen på DN:s ledarsida. Det skriver Martin Lindblom, f d politisk redaktör LO-tidningen.
Ibland, ja nästan varje dag, undrar jag över hur DN:s ledarskribenter är funtade. Inser de inte att de gör sig löjliga genom sitt alltmer krystade försvar för alliansregeringen?
Frågan är befogad med tanke på DN:s arv. Förr var tidningens ledarsida läsvärd genom att den hade oberoende skribenter som Herbert Tingsten, Olof Lagercrantz och Svante Nycander.
Deras åsikter var inte invändningsfria, men de formulerades dock alltid med distans till samhällets eliter (såväl näringslivets, ämbetsmännens som partiernas eliter) i medvetande om att en anpassning till eliternas önskemål alltid leder till intellektuell korruption. De värnade en självständig hållning i tidens frågor. De utmanade läsarna genom att våga argumentera för egna övertygelser.
Men de som numera skriver på DN:s ledarsida verkar ha inskrivit i sina anställningskontrakt att tidningens uppgift är att fungera som ett regeringsorgan.
Ett bra exempel på hur DN genom falsk, undanglidande journalistik vill förringa regeringens ansvar för ett politiskt misslyckande är huvudledaren i tisdagens tidning. Bakgrunden till ledaren är att dagen innan hade på tidningens debattsida två skribenter kritiserat regeringens systematiska försämringar av a-kassan.
Ledarskribenten inser att det inte går att förneka den uppenbara urholkningen av försäkringsskyddet i a-kassan utan väljer i stället taktiken att prata om annat och blanda in ovidkommande påståenden – alltså en provkarta på de tekniker som regeringens köpta spin doctors lär ut. Några exempel:
DN skriver att ”någonstans går en gräns när inkomstbortfallsprincipen /i a-kassan/ går förlorad för att ersättas av ett slags grundförsäkring”. Men hallå, hallå. Hela poängen i debattartikeln, vars värde DN vill förminska, var att högsta ersättning i a-kassan numera är lägre än socialbidraget. Följaktligen har vi sedan länge omvandlat a-kassan till en grundförsäkring, ett faktum som DN genom sitt ohederliga referat försöker trolla bort.
Redan i nästa mening i ledaren är det dags för ännu ett duperingsförsök. DN skriver att ”det har sedan länge stått klart att det är en krympande skara som får 80 procent av sin lön i ersättning från a-kassan”.
Här vill tidningen ge sken av att det bara är ett fåtal, beklagligtvis ett ökande fåtal men dock bara ett fåtal, som inte får ut 80 procent av sin lön. I själva verket gäller att så gott som hundra procent av de heltidsarbetande (med avtalsmässig lön) får ut mindre än 80 procent av sin lön vid arbetslöshet. Men denna sensationella nedrustning av a-kassan under alliansregeringen vill skribenten inte upplysa läsaren om.
I nästa mening kommer ännu ett vilseledande påstående. DN skriver att ”det har sedan länge stått klart att färre väljer att gå med i a-kassan och därmed blir utan ersättning vid arbetslöshet”. Det är med andra ord de försäkringslösas eget fel att de saknar försäkring.
Vad skribenten försöker dölja att här handlar det inte om ”fria” val. Alliansregeringens första åtgärd när den tillträde var att skärpa kvalifikationskraven för a-kassan, vilket med automatik ledde till att omkring 200 000 personer kastades ut från den. Något år senare chockhöjde alliansregeringen egenavgifterna till a-kassan, vilket ledde till att ytterligare några hundra tusen lämnade den.
Vad regeringen gjort är alltså att med hjälp av regelförändringar och höjda avgifter tvinga bort mer än en halv miljon löntagare från a-kassan. Men inte med ett ord nämner DN detta.
Efter att ha värmt upp med dessa inledande mystifikationer är skribenten redo för den stora lögnen. Tidningen skriver ”att om man värnar om försäkringslösningen /av a-kassans finansiering/ måste man rimligtvis också diskutera avgiften.”
Och det låter ju plausibelt. Det finns inga gratis försäkringar. Vad DN emellertid inte berättar är att a-kassan sedan 1980-talet finansierats av en arbetsmarknadsavgift om 4,45 procent. Så mycket har löntagarna varje år avstått av löneutrymmet för att få en anständig a-kassa. För att markera att just dessa 4,45 procent skulle täcka utgifter för a-kassan redovisades intäkterna över ett särskilt saldo (den s k arbetsmarknadsfonden) i statsbudgeten.
Denna speciella redovisningsteknik avskaffades av den förra borgerliga regeringen, men arbetsmarknadsavgiften kvarstod (ända till för något år sedan då regeringen förvandlade större delen av den till en allmän löneskatt för att dölja förskingringen).
Vad Anders Borg har gjort sedan sitt tillträde är att han använt dessa sedan länge erlagda försäkringspremier, som löntagarna sett som en garant för en fungerande a-kassa, till helt andra ändamål än vad de varit avsedda för. Han har kan man säga stulit mer än hälften av avgiften för att finansiera sådant som jobbskatteavdrag, sänkta bolagsskatter, ROT-bidrag, sänkt restaurangmoms mm.
Men DN talar tyst om denna gigantiska försnillning av tiotals miljarder från löntagarnas försäkring. Sanningen är dock att försäkringsavgifterna till a-kassan historiskt sett mer än väl räckt till att betala någorlunda generösa ersättningar även vid en mycket hög arbetslöshet. Det är alliansregeringen som förfuskat försäkringsidén genom att år efter år stjäla inbetalda premier, men det tiger DN om.
Martin Lindblom, fd politisk redaktör LO-tidningen
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
