Det går inte att prata sig till jämställdhet. I Malmö har den rödgröna majoriteten genomfört en låglönesatsning som minskar löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Det skriver Martina Nilsson (V) i replik till Gudrun Schyman (Fi).
Det var kön och klass som fick mig att gå med i först Ung Vänster och sedan Vänsterpartiet. Det var nittiotal, Gudrun Schyman var partiledare och lyckades med det som så få andra partiledare har gjort; prata politik utifrån människors erfarenhet.
Nu skriver Gudrun Schyman debattartiklar om jämställdhet. Den 21 mars skriver Gudrun på Dagens Arena att det är dags att sätta fart för att vända det växande inkomstgapet mellan män och kvinnor. Det är bara att hålla med. Utarmningen av den offentliga sektorn till förmån för jobbskatteavdrag har inneburit bakslag för jämställdheten, där allt fler kvinnor tvingas gå ner i arbetstid eller helt slutar arbeta för att vårda en anhörig.
Det är inte bara avsaknaden av lika lön för likvärdigt arbete som är provocerande. Sedan 2006 har inkomstskillnaderna mellan könen ökat med nästan 40 %. Nedmonteringen av våra socialförsäkringssystem drabbar i hög grad kvinnor.
Det går inte att prata sig till jämställdhet, ansvaret är politiskt.
Sedan 2010 har jag förmånen att vara ansvarig för jämställdhetspolitiken i Malmö. Det innebär ett ansvar för att verksamheterna i sin service gentemot malmöborna är jämställda och icke-diskriminerande. Men det innebär också ett ansvar för att Malmö stad bedriver en jämställd personalpolitik. Malmö har drygt 21 000 anställda varav nästan 80 % är kvinnor. Det är kvinnor som utför ovärderliga insatser inom vård, omsorg, socialtjänst och skola. Samhällets ryggrad. Det är kvinnor vars arbetsinsatser inte värderas fullt ut.
I Malmö bryter vi trenden. Löneskillnaderna mellan likvärdiga yrken minskar i skrivande stund. Vi har visat att lönediskrimineringen inte är en fråga enbart för arbetsmarknadens parter. I november 2012 beslutade den rödgröna majoriteten i Malmö att göra låglönesatsning på just kvinnodominerade yrken. Det innebar att vi höjde lönen med 1 000 kronor i månaden för drygt 1 150 vårdbiträden och socialsekreterare.
Det var ett beslut som väckte uppmärksamhet runt om i Sverige. Dels för att vi politiskt la oss i lönepolitiken, dels för att höjningen skedde i krontal och inte i procent, en nödvändig princip om det inte ska ta evigheter innan lönepolitiken är jämställd.
Ännu återstår mycket för att göra lönepolitiken i Malmö jämställd men vi har kommit ett viktigt steg på vägen. Just nu tar vi fram en strategi för en jämställd personalpolitik som innebär att löneskillnaden mellan likvärdiga yrken ska fortsätta att minska för varje år och att kvinnor och män ska ha samma möjlighet att påverka sitt arbete och sin arbetsplats. Det innebär bland annat att inflytande, friskvård, planeringsmöjligheter och möjligheten till arbetskläder ska ses över ur ett jämställdhetsperspektiv. Kommunen ska stötta föräldraledighet och jämställt uttag av vård av barn, se över möjligheten till flextid och ge stadens chefer utbildning i grundläggande genusteori
Det går att förändra, det är själva poängen med politik. Det finns inte bara en enda väg. I Malmö har anställda rätt till heltid eller önskad tjänstgöringsgrad. Vi har också som politiskt mål att begränsa de otrygga anställningarna. Därför att vi vet att det främst är kvinnor inom den offentliga sektorn som ofrivilligt jobbar deltid och kvinnor som får hoppa runt på timmar eller vikariat.
Det är positivt att allt fler röster höjs för att komma åt ojämställdheten. Men det är också viktigt att synliggöra den konkreta förändring som feminister vid makten faktiskt åstadkommer. Vänsterpartiet gör konkret skillnad. Kom och hälsa på i Malmö Gudrun, så visar jag dig hur vi går från ord till handling!
Martina Nilsson (V), jämställdhetskommunalråd i Malmö
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
