Sverige behöver upprätta en sanningskommission som utreder och förklarar den svenska strukturella rasismen i svensk samtidshistoria, skriver Maryam Yazdanfar (S) och Anton Landehag (antirasistisk debattör).
Vilka är vi? Kanske är det egentligen det vi frågar.
I en tid där vi blir förbannade när vi inte får kalla bakverk för koloniala rasistiska tillmälen och där vi tror att våra barn inte får klä ut sig till pepparkaksgubbar på förskolan. När statsministern säger att arbetslösheten inte finns om vi inte räknar dem som inte räknas. När migrationsministern säger att blonda och blåögda är de enda goda flyktingaktivisterna och utbildningsministern säger att de är de andras barn, det är de som drar ned skolstatistiken och gör att vi kommer i dålig dager. Vad ska vi tro när dagens parlamentariker för några år sedan skrek att det här inte är ditt land och sen tog fram järnrören? När kommunalråd skickar upp testballonger om olika typer av medborgarskap för olika människor? Vad är vi för land när vi är så stolta över vår öppenhet och tolerans utomlands men helst av allt inte vill att några ensamkommande flyktingbarn slår ned sina bopålar på tomten bredvid?
Kanske är det så att vi är vilsna och förvirrade och ingen kan ge oss svar för att alla är lika frågande. I en tid där varenda självhjälpsbok och jobbcoach skriker ut att du är din egen lyckas smed vill vi ingenting annat än att tillhöra. Vi vill vara med i någonting större där mitt liv betyder någonting. Där jag spelar någon roll. Därför vill vi veta vilka som får vara med och vilka som ska bort.
Vi menar att det är dags att göra upp med den självbilden. Helt enkelt därför att den inte stämmer. Vi har alltid definierat ut svenskarna och svenskheten gentemot den andre. Och för att kunna gå vidare måste vi undersöka hur vi gjorde det och varför. I dag presenterar tankesmedjan Arena idé en rapport där vi vill visa på hur vi kan påbörja arbetet med att bygga upp en ny inkluderande svenskhet för alla som bor i Sverige.
Integrationspolitik och antirasism har länge bedrivits under toleransens fana som en sorts välgörenhet som politiken ägnar sig åt då viktigare frågor är avhandlade. Vi menar att antirasismen måste ses som en fråga som i grunden handlar om jämlikhet och makt. I stället för att som tidigare stirra oss blinda på den maktlöse koncentrerar vi i rapporten oss på hur normen skapar, bibehåller och reproducerar sin makt samt utesluter den som inte uppfyller normens krav från densamma. Därmed fastslår vi att det är helt centralt att prioritera antirasismen för alla progressiva rörelser som ser jämlikhet som ett politiskt mål.
I rapporten slår vi också hål på en rad svenska politiska myter. Starkast slår vi mot myten om att Sverige skulle ha invandrarproblem och skulle behöva invandrarpolitiska lösningar. Vi menar i stället att vi har en skev maktfördelning som leder till olika möjligheter och skyldigheter, olika förutsättningar för att ha makt i samhället och i sitt liv. Vi argumenterar för att en normkritisk politisk analys som täcker in fler aspekter av makt. En analys där klass, kön, funktionalitet, sexualitet och etnicitet samspelar för att tilldela normen makt, en intersektionalistisk analys.
Vi presenterar en bukett av olika politiska förslag som skulle kunna ta den svenska progressiva rörelsen från att bara vara antirasistisk till att göra antirasism.
Vi vill göra upp med den svenska självbilden. Genom att upprätta en sanningskommission som utreder och förklarar den svenska strukturella rasismen i svensk samtidshistoria.
Vi vill mäta rasismen. I Sverige är vi duktiga på att föra statistik men sämre på att mäta rasismen. I officiell statistik förekommer bara utländsk bakgrund som faktor. Vi föreslår att människor själva ska kunna definiera sin etnicitet så att man statistiskt kan visa rasismen i samhället. Vill man inte definiera sin etnicitet beror det förmodligen på att man inte anser att den påverkar samhällslivet.
Vi vill ge rättssamhället fler verktyg mot diskriminering. Se löpande över diskrimineringslagstiftningens konstruktion och tillämpning. Höj straffen och gör dem påtagliga för den diskriminerade. Samhället och progressiva rörelser bör arbeta bredare för att inrätta antidiskrimineringsfonder för att fler ska ha ekonomisk möjlighet att civilrättsligt driva diskrimineringsärenden.
Vi vill ge alla barn samma förutsättningar. Klyftorna i svensk skola ökar när likvärdigheten inte längre kan garanteras. Svårast har skolan med att utbilda pojkar från hem med låg utbildningsnivå. Individualisera skolans resursfördelning efter socioekonomisk bakgrund och inför säkra kvalitetsstyrningssystem som garanterar en likvärdig skola.
Vi vill föra regionalpolitiken till förorten. Avskaffa integrationspolitiken och infoga den i regionalpolitiken. Bruksortens och förortens utmaningar är snarlika. Bygg fler bostäder i tillväxtregionerna och utveckla en bostadspolitik för alla – inte bara de som redan finns på bostadsmarknaden.
Vi vill riva murarna på arbetsmarknaden. Utveckla ett system för avkodade ansökningar till alla offentliga anställningar. Inför tvingande lagstiftning för entreprenörer inom offentlig sektor. Inför möjligheten för privata företag att bli certifierade mot diskriminering. Inför möjligheten att testa diskriminering på arbetsmarknaden genom praktikprövning.
Ge fler politisk makt. Låt medborgarskapets villkor gälla för alla som lagligt uppehåller sig i Sverige. Ge människor som ska följa svensk lag möjlighet att påverka lagstiftningen och lagstiftaren genom rösträtt.
Maryam Yazdanfar, avgående riksdagsledamot (S)
Anton Landehag, antirasistisk debattör
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
