LEDARE Centerpartiet tycks ha låst sig vid marknadstänkandet. Den allvarliga ekonomiska situationen för Postnord är ytterligare ett exempel på en övertro på att konkurrensutsätta systemkritiska verksamheter.
Varför har de gula postbilarna blivit blå? Hur kunde posten lägga ner tusentals kontor och överge stora delar av landsbygden? Varför är Postnord nära en konkurs?
En viktig förklaring är att danskarna grundlurade centerns dåvarande näringsminister Maud Olofsson när den danska och svenska posten 2008 slogs samman till Postnord.
Avtalet var skrivet så att Sverige fick betala de danska förlusterna utan att ha någon egentlig makt att ifrågasätta detta. Danmark hade när samgåendet skedde i princip bestämt att danskarna skulle sluta skicka brev. När det här sedan genomfördes några år senare blev 3 000 danska brevbärare utan jobb, men hade tre års lön vid uppsägning. Enligt ägaravtalet skulle Sverige stå för 60 procent av dessa kostnader.
En bild av att danskarna vältrade över miljonförluster på svenskarna var att man sa att alla kostnader var högre i Danmark. Att transportera brev var nästan dubbelt så dyrt som i Sverige, trots att Danmark är ett mycket mindre land.
Det skulle bli effektivare. Men det långsiktiga priset var att posten som en samhällelig funktion eroderade.
På ett tidigt stadium anade Riksrevisionen ugglor i mossen. Innan sammanslagningen begärde man att få syna affärsupplägget och tillsätta en revisor. Men Maud Olofsson förklarade att en granskning inte var möjlig.
En förutsättning för hennes katastrofala postaffär var regeringen Bildts beslut 1993 att avmonopolisera verksamheten, det vill säga tillåta konkurrens och att posten blev ett aktiebolag. Nödvändigt, tyckte många. Det skulle bli effektivare, trodde man. Men det långsiktiga priset var att posten som en samhällelig funktion eroderade.
2 000 postkontor har försvunnit. Det skulle man klara genom att postombud inrättades i lokala ICA eller Konsum. Men många av butikerna har nu lagts ned. Sverige är ett av få länder som inte subventionerar sin postservice. För att hålla sina 9 500 postkontor öppna har franska staten stöttat dem med 9,4 miljarder under de senaste åren.
Vänsterpartiet sa 1993 nej till att slopa postmonopolet. Förslaget »bygger på en närmast religiös tro på konkurrensen«, skrev man. Eftersom man inte längre ville låta som kommunister, kunde man ju inte citera Lenin. Men det borde man ha gjort. För kommunismens anfader har liknat ett fungerande postverk vid socialism, något som sker »till hela folkets nytta«.
Att posten kan binda ihop ett land var emellertid något som Sverige kom fram till på egen hand redan 1636, utan Lenins inflytande.
Centerpartiet har historiskt vuxit fram ur opposition mot ett Sverige kluvet mellan stad och land. Varför är det då centerpartister som idag ofta inte tycks begripa hur man utarmar landsbygden, som Maud Olofsson med Postnord och på senare tid Martin Ådahls ommöblering av Arbetsförmedlingen? Kanske är det för att dagens centerparti låst sig vid marknadstänkandet.
Men Postnord är inte förenligt med ett sunt marknadstänkande. Istället borde företaget sättas i konkurs, för att man ska kunna köpa loss den svenska delen. En sådan rekonstruktion är inte oproblematisk och kommer att kosta. Men brev på det gammaldags viset behövs också på 2020-talet.
Tänk bara tanken på det kaos som skulle utbryta om främmande makt skulle släcka internet och därmed mailen.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
