Ledare Nu använder socialdemokrater samma argument som högern. 

Precis i början av semestertiderna överlämnade Utjämningskommittén sitt slutbetänkande om hur det kommunala utjämningssystemet borde förändras. Kritiken från Stockholmsregionen lät inte vänta på sig, men att den kommer från socialdemokrater med klassiska högerargument är förvånande.

Målet med utjämningssystemet är att strukturella skillnader mellan kommuner inte ska avspeglas i olika skattesatser. Faktorer som en enskild kommun inte kan råda över, som långa avstånd eller en hög andel äldre, ska kompenseras så att en likvärdig service inte direkt kräver högre skatter. Mer tätbefolkade kommuner ska inte kunna ha en låg skatt bara för att de haft turen att hamna där de hamnat.

Jag tror att Hadžialić och Schilling själva kan motargumenten mot skattesänkarpolitik när den lyfts fram från näringsliv och höginkomsttagare.

I Utjämningskommitténs slutbetänkande slås det fast att utjämningssystemet inte kompenserar för strukturella skillnader fullt ut. Vissa kommuner, främst inom Region Stockholm och Uppsala, har fördelar som gjort att de kunnat hålla skatten på en lägre nivå än vad som är möjligt i andra delar av landet. Kommittén lägger därför fram förslag om ett förändrat system som innebär att många kommuner skulle kunna sänka skatten, medan framförallt kommuner i Stockholmsregionen skulle behöva höja skatten. 

I en debattartikel i Svenska Dagbladet riktar Aida Hadžialić (S), finansregionråd i Region Stockholm, och Peter Schilling (S), kommunstyrelsens ordförande i Sundbyberg, skarp kritik mot förslagen. Huvudbudskapet är att staten behöver ta en större del i stöttandet av kommunerna, men argumenten är desamma som högern för fram för lägre skatter.

Hadžialić och Schilling inleder sin debattartikel med att konstatera att Stockholmsregionen är Sveriges tillväxtmotor. Ett mer utjämnande skattesystem skulle enligt dem vara skadligt för hela Sverige, eller för att citera: “Att värna Sveriges tillväxtmotor är att värna hela Sverige.” 

Jag tror att Hadžialić och Schilling själva kan motargumenten mot skattesänkarpolitik när den lyfts fram från näringsliv och höginkomsttagare. Vi förordar en progressiv beskattning eftersom vi vill minska de ekonomiska klyftorna i samhället och ge alla människor så lika förutsättningar som möjligt. Vi tror inte heller att en progressiv beskattning hindrar de med högre inkomster att fortsätta jobba eller genomföra nyinvesteringar. Ändå är det just med argument om hämmad tillväxt som Hadžialić och Schilling framförallt motiverar sin kritik. 

Det kommunala utjämningssystemet vilar på samma idé som den progressiva beskattningen. Vi vill att man ska kunna leva, arbeta och driva företag i hela Sverige och göra det på någorlunda lika villkor. Jag ser heller inget problem om någon på allvar funderar på att flytta till Dorotea när skatten där sänks med 1,60 kronor till 33,55 kronor per hundralapp och lämna Stockholmsregionen för att skatten där höjs med 60 öre till 30,96 kronor per hundralapp.

Staten får gärna ta en större roll i utjämningssystemet, men det ska inte göras med argument som fungerar lika bra att motivera generella skattesänkningar.