Den personliga assistansen handlar i grunden om en revolution mot attityder och fördomar, skriver Maria Mattsson, jurist, assistansanvändare och Susanne Qwist, socionom, assistansanvändare, i en replik.
Vi är två kollegor, två vänner, mitt i livet, mitt i karriären, den ena mitt i föräldraskapet. Vi stressar på morgonen, jobbar, hämtar barn, lagar mat. Vi är som folk är mest. Förutom det faktum att vi är assistansanvändare.
Ständigt lever vi med ett ifrågasättande av den rättighet som utgör skillnaden mellan ett riktigt liv och ett liv i bakgrunden utan självbestämmande. Till slut saknas det ork att försvara något som det saknas förståelse för. Vi vill dock bemöta ett antal påståenden i en ledartext i Dagens Arena.
»De som får assistans vill förstås också ha fler timmar«
Personlig assistans innebär frihet, men att få vara ensam är också ett naturligt mänskligt behov. Därför vill man bara ha assistans så mycket så att det skapar ett liv som andra.
»Företagen erbjuder numera juridisk service för att överklaga Försäkringskassans beslut«
Att söka assistans eller överklaga ett beslut har blivit en alltmer komplicerad process som är svår för vem som helst att hänga med i. Mängder med intyg efterfrågas och minsta felformulering slår tillbaka med kraft. Eftersom resultatet av en felaktig bedömning kan leda till något som, ur vår synvinkel, kan liknas vid ett fängelsestraff det vill säga frihetsberövande, instängdhet och förlorat självbestämmande, så är ifrågasättandet av juridisk hjälp inte värdigt en rättsstat som Sverige.
»Det är också vanligt att funktionshindrade får hjälp av anhöriga eller vänner för att få assistans«
Hur vanligt detta är har vi ingen statistik på. Fullt förståeligt är det dock om jag som förälder/gift/sambo vill kunna ha viss tid tillsammans med familjen utan en utomstående närvarande. Dessutom är detta ett skyddsnät. Svårigheter i rekrytering av assistenter eller assistenters sjukskrivningar gör att familj och vänner finns, och i vissa fall, måste finnas till hands.
»Det finns många exempel på missbruk och även kriminalitet i den här sektorn«
Det utredda bevisade fusket är 0,16 procent. Alltså drygt en promille. Missbruk och kriminalitet är självklart inget vi försvarar, men att detta ska leda till en slags kollektiv bestraffning där både assistansanvändarna och seriösa företag drabbas anser vi vara helt förkastligt.
»Starka branschintressen lobbar mot regeringen i den här frågan«
Här ignoreras som vanligt hela funktionshinderrörelsen. Sedan flera år tillbaka har enskilda, anhöriga och organisationer larmat om en reform i gungning. Assistansanvändare är inte objekt och spelpjäser. Vi har egna röster och de blir starkare.
»En av regeringen tillsatt utredning ska nu se över assistansvården«
Assistansvården – Vi saknar ord för vad vi känner inför detta uttryck och vad det signalerar för okunskap vad gäller en reform som handlar om något mycket större och livsavgörande än att bli omvårdad. God vård i all ära men den personliga assistansen handlar i grunden om en revolution mot attityder och fördomar. Med assistansen krossar vi glasgolvet och tar oss upp från källaren.
Maria Mattsson, jurist, assistansanvändare
Susanne Qwist, socionom, assistansanvändare
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
