Krönika Även Liberalerna har nu ställt sina krav för att släppa fram en Löfvenregering. Värnskatten ska bort? Är det liberalt? Ja, vad är Liberalerna för parti? Jag läser partiprogrammet från 1972, Socialliberal kurs, och tänker att med detta parti borde ett samarbete inte vara omöjligt, skriver Per Sundgren.
Fokuset på jämlikhetsfrågor är starkt och resonemangen och slutsatserna ofta långtgående. Den materiella standarden har ökat och de ekonomiska klyftorna minskat, men jordens resurser är inte outtömliga och den rika världens sätt att producera och konsumera har ett direkt samband med klyftan mellan rika och fattiga länder.
I Sverige är de ekonomiska och sociala klyftorna fortfarande stora och måste åtgärdas, vilket kräver ett »offentligt ansvarstagande« och »omfördelande insatser«, men inte till priset av att vi »pressas in i ett system där den individuella rörelsefriheten försvinner«.
I ett avsnitt med rubriken »Frihet i gemenskap« förs ett resonemang om att frihetens formella rättigheter måste kombineras med reella möjligheter. »För den sjuke utan vård, den arbetslöse utan säkerhet för framtiden och den gamle utan trygghet blir valmöjligheterna små.«
Den insikten bör vara grundläggande i arbetet med att utjämna sociala och ekonomiska klyftor:
Jämlikhet är inte likhet, utan snarare en förutsättning för att kunna vara olik.
»Jämlikhetstanken bör utgå från det faktum att människor är olika. Deras förutsättningar varierar. Deras önskemål skiljer sig, liksom deras möjligheter att uppnå dem. Det gäller att skapa lika chanser för alla att förverkliga sig själva och att ständigt förnya chanserna. Men också att stödja dem som inte haft förutsättningar att ta vara på möjligheterna. Vidgad jämlikhet ifråga om de ekonomiska, kulturella och politiska resurser som människor förfogar över är ett starkt liberalt krav.«
Här utvecklas den tanke om jämlikhet som kommer att vara central i de flesta partiers program under slutet av 1900-talet och början av 2000-talet.
Jämlikhet är inte likhet, utan snarare en förutsättning för att kunna vara olik. Jämlikhet är framför allt lika möjligheter eller som här, chanser. I denna programtext görs också ett viktigt förtydligande, nämligen att de som inte kunnat ta vara på möjligheterna ändå ska ha rätt till samhällets stöd. Jämlikheten är inte heller bara en fråga om formella rättigheter utan om de ekonomiska, kulturella och politiska resurser människor förfogar över.
Här finns en socialliberal grundsyn som jag saknar i senare program, som helt släppt sin inriktning på social och ekonomisk jämlikhet.
Denna vidgade jämlikhet ska åstadkommas inom ramen för marknadsekonomin, men en marknadsekonomi som kräver »en social styrning – en ramhushållning«.
En sådan hushållning förenar marknadsekonomins fördelar med »en övergripande styrning av den ekonomiska utvecklingen i hela folkets intresse.« En sådan styrning kan ske via skatterna som ska bidra till en jämnare inkomst- och förmögenhetsfördelning.
Allmänna utjämningsskäl talar för en hög arvs- och förmögenhetsskatt när det gäller större förmögenheter.
Dock ska det löna sig att arbeta, vilket kan försvåras av för stark progressivitet och skattenivån får inte sättas så högt att den försvårar tillväxt. Även arbetslivet måste demokratiseras göras mer jämlikt genom löntagarnas ökade medbestämmande på alla nivåer i företagen.
Löntagarnas ställning vid lokala förhandlingar ska stärkas. »Föråldrade former för arbetsgivarnas rätt att leda arbetet avskaffas.« De anställdas inflytande över rationaliseringar, produktionsinriktning, personalpolitik mm ska förbättras. Och inte minst måste diskrimineringen av kvinnor på arbetsmarknaden upphöra.
Här finns en socialliberal grundsyn som jag saknar i senare program, som helt släppt sin inriktning på social och ekonomisk jämlikhet.
Visserligen talas i det senaste programmet från 2013 om att vi människor är »jämlikar« och individer med »lika värde«, men framför allt handlar jämlikhet om att vi ska kunna göra »egna livsval«. »Skillnader som följer av människors fria val ska inte utjämnas av politiker. Liberal rättvisa handlar om lika förutsättningar, inte om lika resultat.»
När vi gjort vårt fria val får vi helt enkelt stå för det och kan inte klaga på resultatet. De skillnader som sedan uppstår är ett uttryck för den rättvisa som består i att kompetens och driftighet belönas.
Liberalerna har blivit det parti som mest aggressivt förespråkat ökad lönespridning.
Högavlönade behöver således skattelättnader och lågavlönade ännu lägre löner. Liberalerna har blivit det parti som mest aggressivt förespråkat ökad lönespridning.
Var finns 1972 års socialliberaler? Uppenbarligen inte i det parti som kallar sig Liberalerna. Huvudförfattaren till programmet från 1972 är Carl Tham, sedan länge etablerad socialdemokrat med viktiga partiuppdrag.
Per Sundgren är idéhistoriker och f d kulturborgarråd (V)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
