I Namibia prövas nu nya metoder för att minska ojämlikheten, till exempel en form av medborgarlön. När staten och fackföreningsrörelsen ska bekämpa fattigdomen är det viktigt att ta hänsyn till priset på basvaror.
För att minska fattigdomen behöver vi bli bättre på att förstå människors grundläggande behov och vad de behoven faktiskt kostar. Då kan staten formulera tydligare strategier och facken ställa mer effektiva krav för att påskynda det nödvändiga arbetet.
Det är kärnan i den pilotstudie som Labour Resource and Research Institute (LaRRiI) i Namibia släppte i slutet av förra året.
Studien började med att identifiera låginkomsthushållens konsumtion av varor för att sammanställa en varukorg över basbehovsvaror som jämfördes över tid. Dels hur priset förändrades men också innehållet.
Namibia är sedan 2009 klassat av Världsbanken som ett övre medelinkomstland, men som resultat av det tidigare apartheidstyret är resurserna extremt ojämnt fördelade och en stor del av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. Mellan 1993 0ch 2010 minskade andelen som levde under fattigdomsgränsen från 69 procent till ungefär 29 procent. Den nuvarande presidenten Hage Geingob har förklarat krig mot fattigdomen och utnämnde nyligen ett ministerium för fattigdomsbekämpning. Målet är att fattigdomen ska vara helt utrotad 2025.
Ett steg för att minska den extrema fattigdomen kan vara att införa en form av medborgarlön, Basic Income Grant. Pilotstudier i byarna Otjivero och Omitara under två år visade att andelen fattiga kan halveras genom en månatlig summa motsvarande 100 svenska kronor per person.
En generell välfärdspolitik således, med goda resultat för folkhälsan.
Men enligt LaRRI är det inte tillräckligt, de har föreslagit en rad åtgärder och reformer. Fattigdomsstudier i landet borde inbegripa en jämförelse av priser på basbehovsvaror, speciellt i regioner där fattigdomen är utbredd. Det skulle göra det lättare för staten att utveckla strategier. För att informationen ska vara uppdaterad behöver nationella statistikbyrån arbeta med civilsamhällesorganisationer för att samla in statistik kontinuerligt så att basbehovsvarukorgen är uppdaterad.
Staten borde via fattigdomsbekämpningsministeriet uppmuntra och underlätta för medborgare som lever i låginkomsthushåll att odla egna grönsaker, det skulle minska hushållets utgifter samtidigt som det förbättrar hushållets tillgång till grönsaker och därmed minskar undernäringen.
Fram till nu har fackförbunden använt sig av inflationen som mått för att förhandla till sig bättre löner och villkor. Inflation är en bra indikator, men den överensstämmer inte med den faktiska prisutvecklingen på låginkomsthushållens konsumtion eftersom inflationen ofta är högre på basbehovsvaror som mat, transport och vatten.
Fackförbunden borde använda sig av basbehovsvarukorgen som mål för minimilöner i kollektivavtalen, eftersom det är ett mått på vad det faktiskt kostar för en person att leva ett anständigt liv.
I mars lägger Namibias regering en budgetproposition, det ska bli spännande att se vilka reformer den innehåller.
Calle Sundstedt, handläggare Namibia och Zimbabwe för Palmecentret
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
