Politik Sverigedemokraterna är och förblir ett rasistiskt och anti-demokratiskt parti som alltid är mer extremt än vad det ger sken av. Det skriver Jesper Strömbäck.
I efterdyningarna av Europaparlamentsvalet är en framträdande tolkning av varför Sverigedemokraterna backade att de visade sin rätta, mer extrema sida, vilket skrämde bort andra än kärnväljarna. Det är dock en väl optimistisk tolkning.
Sprider konspirationer
Att Sverigedemokraterna under valrörelsen visade en mer extrem sida stämmer förvisso. Kalla Faktas avslöjanden om att de under flera år haft avlönade troll som anonymt attackerat motståndare, spridit rasistiska budskap och desinformation skulle få anständiga partier att skämmas, men inte Sverigedemokraterna. I stället gick Åkesson till motattack och anklagade TV4 men också andra medier och det ”socialliberala klägget” för att ingå i en påverkansoperation. Detta följde de även upp med att skicka ut mass-sms dagen före valet, med budskapet att inte låta ”TV4:s påverkansoperation vinna valet”. Det parti som ägnar sig åt påverkansoperationer anklagade med andra ord andra för att göra detsamma. Det ekar av samma verklighetsfrånvända retorik som tillämpas av sådana som Putin och Trump.
Under valrörelsen ägnade sig Sverigedemokraterna och Åkesson också åt att sprida den högerextrema konspirationsteorin om att det pågår ett ”folkutbyte”. Så sent som för ett år sedan tog Åkesson avstånd från begreppet därför att det används av nazister, men nu omfamnades det. Det handlar dessutom inte om vilken konspirationsteori som helst, utan en av de farligaste. Ett flertal högerextrema terrorister har hänvisat just till den som motivering för sina våldsdåd. Dit hör bland annat Anders Behring Breivik som mördade 77 personer i Norge och Brenton Tarrant som 2019 mördade 51 personer i två moskéer i Nya Zeeland. Att omfamna och sprida en sådan konspirationsteori är extremt.
Extremt parti
Alltmer extrem har också hatretoriken mot muslimer blivit. Gång på gång sätter sverigedemokrater likhetstecken mellan islam och islamism, gång på gång klumpar de samman alla muslimer i en grupp, och gång på gång framställer de muslimer som extrema, kriminella och som om de inte passar in i Sverige. Det strider mot såväl religionsfriheten som regeringsformen som slår fast att ”Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet”. Ur ett demokratiskt perspektiv är sådan islamofobisk retorik extrem.
Extremt är också att bland annat öppna upp för samarbete med Putinvänliga partier i Europa, att ha anställda som sprider Putinvänlig propaganda och har band till personer och grupper som tillhör den allra yttersta extremhögern, att medarbetare sprider vit makt-propaganda, att ha nära kontakter med band som spelar på fascistiska musikfestivaler, att spela rasistisk vit makt-musik på den egna valvakan, och att återkommande attackera medier och enskilda journalister. Extremt är också att journalister och andra som kritiserar Sverigedemokraterna återkommande utsätts för hot av olika slag.
Gjort en missbedömning
Att Sverigedemokraterna under valrörelsen visade en mer extrem sida är därför helt korrekt. Det ska dock inte förväxlas med att de visade sin rätta sida. Snarare visar det att de missbedömde hur långt de har lyckats normalisera högerextrema idéer och beteenden. En sak är nämligen säker, och det är att man aldrig kan lita på Sverigedemokraterna. Deras modus operandi ända sedan Åkesson blev partiledare är att sprida falsk och missvisande information inte bara om motståndare och hur verkligheten ser ut, utan också om de egna avsikterna och målen för den egna politiken. Utåt försöker de anpassa retoriken och politiken till vad de tror kan accepteras, samtidigt som de via naiva eller medlöpande borgerliga politiker och opinionsbildare, anonyma konton, och allianser med högeralternativa medier och influencers samt ännu mer extrema delar av ytterhögern ständigt försöker förskjuta gränserna för det acceptabla.
Det har de varit skickliga på, men nu gjorde de en missbedömning. Därmed kommer de försöka kalibrera retoriken bättre, men ingen bör låta sig luras. Sverigedemokraterna är och förblir ett rasistiskt och anti-demokratiskt parti som alltid är mer extremt än vad det ger sken av, som ständigt försöker förskjuta debatten för att normalisera en mer extrem retorik och politik, och vars företrädare ljuger oförhindrat.
Svenska medier måste agera
Detta måste svenska nyhetsmedier inse, och agera därefter. De måste sluta behandla Sverigedemokraterna som ett parti som andra, och sluta låta dem oemotsagda sprida falsk och missvisande information på bästa nyhetsplats. Allt som sägs därifrån behöver granskas innan det förmedlas vidare. Här kan de lära sig av de amerikanska medierna, som till sist insåg att det aldrig går att lita på vad Trump säger och började behandla honom därefter.
Samtidigt måste Tidöpartierna börja inse att de bär ett stort ansvar, inte bara för vad de själva gör utan också för vad de accepterar från Sverigedemokraternas sida. Varje gång de låter samarbetet fortsätta som förut trots extrema beteenden eller en extrem retorik från Sverigedemokraterna bidrar de inte bara till att normalisera extrema beteenden och extrem retorik. De bidrar också till att försvaga de normer och värderingar som den svenska demokratin bygger på.
Det gäller inte minst Ulf Kristersson, som allt för ofta agerar som en statistminister som är rädd för Sverigedemokraterna snarare än en statsminister. Men än är det inte för sent. Än kan Tidöpartierna visa att det finns gränser som inte får passeras i den svenska demokratin. Än kan de bryta med Sverigedemokraterna.
Jesper Strömbäck, professor i journalistik och politisk kommunikation vid Göteborgs universitet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
