Vardagens alla val gör oss mer ofria än fria, mer missmodiga än lyckliga och skickar pengarna uppåt i systemet medan de därnere får betala. Men detta går att ändra.
Jag väljer, alltså finns jag. Parafrasen på den franska filosofen Descartes definition: »Jag tänker, alltså finns jag«. kan beskriva samhället som det ter sig just nu. En vardag till brädden fylld av små och stora val, som sällan gör oss oss rikare, mäktigare eller lyckligare.
Snarare bidrar de till ökad oro, större inkomstklyftor och ett samhälle som börjar kännas lika oöverskådligt som PPM-systemet.
»Påminnelse – hur var din träningsupplevelse? Ge oss din feedback, det tar bara någon minut.« Att vara medborgare i dag är att vara kund. och ingen tjänst är för liten för att utvärderas i en kundundersökning, Göran Rosenberg pratade träffsäkert i God Morgon Världen om det ständiga rejtandet av alla våra val, frivilliga eller påtvingade.
Att orientera sig i samhället har blivit tidskrävande och ofta oöverskådligt. Den väljande människan hinner dåligt med demokratin.
Sverige har förändrats i grunden genom alla val, och de svaga betalar priset för valfriheten, skriver Birgitta Forsberg i DN. När allt mer ansvar flyttas från kollektiva lösningar till individen är det de resurssvaga som förlorar.
Det handlar om kollektiva nyttigheter som har flyttats från samhället till individen: Pensionerna, bostäderna, skulderna, för att inte tala om skola, vård, omsorg, telefoni, el, tv, radio, apotek, bilprovning…Just sådant som en gång i tiden var storskaliga sammanhållna, samhälleliga lösningar och bidrog till välfärd och frihet även för arbetarklassen.
I dag är Sverige ett av de länder som på flera områden gått längst i avregleringar och privatiseringar. Om valfriheten gett timmisen rätt till fast jobb, satt stopp för ofrivillig deltid och hyvling av arbetstider och gett lågavlönade, som oftast är kvinnor, en vettig pension så hade det handlat om val som gett verklig frihet.
Men välfärdssystemets omläggning bidrar istället ofta till att öka både kostnader och ojämlikheten:
- Hyresrätterna minskar, allmännyttan privatiseras, och i många kommuner har lågavlönade allt svårare att klara kraven.
- Avreglerade apotek gav dyrare medicin.
- Skolval ökar lärarbrist i resurssvaga områden.
- PPM-valen ger sämre pensioner än icke-val.
- De tidskrävande svårutredda bedrägerierna i LSS-systemet gör att tilliten sjunker.
- Privatiserad hemtjänst saknar ofta utbildade anställda.
- Och vårdvalen fördyrar och ger de verkligt sjuka sämre vård.
Vart och ett är exempel som borde ge politiker av alla kulörer anledning att tänka om.
Problemet uppstår när man skiljer utföraren från finansiären. När två gör upp och en tredje betalar. Något som drivit kostnaderna skyhögt i det amerikanska sjukvårdssystemet, och även fördyrat det svenska. Och som kräver massor av dyr kontroll.
Snarare bidrar alla val till ökad oro, större inkomstklyftor och ett samhälle som börjar kännas lika oöverskådligt som PPM-systemet.
Vård, skola, omsorg är förtrogenhetsvaror. Liksom pensioner.
PPM-skandalen är det övertydliga exemplet på hur ansvar för pensioner överlämnas till enskilda utan kunskap. Och därmed även lämnar dörren vidöppen för fusk och utnyttjande.
Förtrogenhetsvaror måste antingen regleras extremt noga, som läkemedel, eller så måste staten eller kommunen utföra produktion som den själv kommer att betala.
De borgerliga allianspartierna har varit besatta av att avreglera välfärden. Och socialdemokratiskt ledda regeringar har inte haft den politiska kraften att återreglera den, utan i stället försökt att lappa och laga. Vilket inte varit tillräckligt.
Men det går att göra något, bortom partitaktik och budgetkriser.
Den 24 mars kom tidigare generaldirektör för Inspektionen för socialförsäkringen, Per Molander med en ESO-rapport som skarpt kritiserar effekterna av privatisering i offentlig sektor. Avskaffa friskolorna och förstatliga skolan är två av hans förslag. »Skolans resultat har förämrats, selektionen av elever har förstärkt, betygsinflationen är kraftig och vi har inte sett de innovationer man förväntade sig«, sa han vid presentationen.
Staten kan och behöver ta ett större grepp om LSS. Det skulle ge brukarna bättre skydd och bromsa kostnadsutvecklingen.
Man kan ändra PPM-systemet så att pengarna går till pensionärerna och inte till dem som förvaltar dem. Låt ickevalfonden bli huvudalternativet för dem som är nya i systemet.
De fria skolmarknaderna kan ändras för ökad kunskap, mer jämlikhet och rättvisa, om bara viljan finns och Liberalerna säger ja till sin egen politik.
Att leva i ett samhälle där allt ska väljas hela tiden gör något med oss. De många valen driver på kostnaderna och ökar inkomstskillnaderna. De skickar pengar uppåt i systemet, medan de därnere får betala.
Det är som LO konstaterat i sin senaste rapport: Makteliten reglerar inte sig själva. Med mindre valfrihet kan vi få mera jämlikhet.
* Artikeln har uppdaterats 30 mars klockan 0740.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
