ledare Moderater är ansvariga för sjukvården och därmed vårdköerna i de flesta regioner, men vill ändå lösa problemen med samma recept som alltid – valfrihet.
Moderaterna är med och styr i 13 av 21 regioner och sett till befolkningsmängd dessutom i de största. En rejäl majoritet av Sveriges befolkning bor i områden där det är Moderaterna som, i olika koalitioner, ansvarar för vården. För ett parti som ser vårdköerna som sin ”främsta motståndare i sjukvårdspolitiken” är det förstås ett pedagogiskt problem. I riksdagsmotioner och debattartiklar börjar vi nu se hur Moderaterna tänkt sig att lyckas med konststycket att slåss mot de vårdköer de själva ansvarar för.
För dagens moderater är valfriheten överordnad hur vi använder skattepengar.
”Vi vill korta köerna i vården genom att öka patienternas valfrihet”, skrev nyligen den sjukvårdspolitiska talespersonen Camilla Waltersson Grönvall tillsammans med ett av de moderata regionråden. Det finns tydligen vårdkapacitet så det räcker, men patienterna kommer inte åt den eftersom det inte finns något ”enkelt sätt för dem att söka efter den bästa vården och stödet”. Därför ska vi ha mer vårdval, inte bara i primärvården utan också i specialistvården.
Nu finns det ju en del lärdomar att dra av de år vi haft vårdval i primärvården. Riksrevisionen skrev i sin utvärdering 2014 att resultatet blivit ett mindre jämlikt vårdutnyttjande:
”Resultaten visar att många besökare med lätta och lindriga symptom har tillkommit efter reformen. Dessa individer gör också fler läkarbesök efter reformens införande. Det omvända förhållandet gäller för de sjukaste patienterna som gör färre besök. Reformen kan därmed ha bidragit till en omprioritering av patienter i primärvården som går emot vårdens etiska plattform.”
Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, drog liknande slutsatser i en rapport tidigare i höst apropå att konsumtionen av primärvård är långt högre i vårdvalstäta Region Stockholm än i andra delar av landet. SNS konstaterade att det görs nästan dubbelt så många vårdbesök per person i Stockholm som i regioner som Östergötland och Jämtland Härjedalen. Den stora skillnaden kan inte kopplas till större medicinska behov.
”Att vårdbehov endast förklarar en mindre del av, eller inte alls förklarar, skillnader i läkarbesök är problematiskt eftersom det är svårt att förena med målet om jämlik vård.”
Problematiskt var ordet. Och fler besök som inte kan knytas till medicinska behov låter dessutom som ett dåligt sätt att frigöra resurser för att korta vårdköer. Det bekymrar dock inte Moderaterna som kör på ändå, till synes lyckligt omedvetna om målkonflikten mellan marknadslösningar och vård efter behov. Problemen beror enligt deras synsätt på att vi inte lyckats säkra ”patientens tillgång till objektiv information och kunskap”. Därför vill de bygga ut ett nät av patientkontor (!) som ska hjälpa patienter att välja vårdgivare i hela landet. I stället för att träffa en läkare eller sjuksköterska ska vi träffa en rådgivare som med uppgifter om väntetider och kvalitet hjälper oss att välja rätt. Ansvaret för en jämlik vård flyttas till patienten utan att någon ny vårdkapacitet tillförs. I bästa fall låter det som ett dyrt sätt att gå över ån efter vatten.
Statliga patientkontor blir en ny skattefinansierad byråkrati mellan patienten och vården. Det fanns en tid – för inte alls länge sedan – då de moderater jag kände hade en ryggradsreflex mot sådant. De förknippade medborgarkontor med DDR och såg sådana som en sorts sinnebild för byråkrati och slöseri. För dagens moderater är valfriheten överordnad hur vi använder skattepengar. När marknadslösningar gör välfärden alltmer fragmentiserad och ineffektiv ser Moderaterna ytterligare en skattefinansierad byråkrati som ett nödvändigt smörjmedel.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
