Merkel, sätt stopp för besparingsidiotin

Tyskland kan välja mellan att brutalt slå ner en grekisk revolt eller att införa någon form av efterfrågehöjande ekonomisk politik i Europa.

Att Grekland går till parlamentsval den 25 januari är ett glädjande besked för det sargade, utmattade grekiska folket och för alla som vill kalla sig demokrater.

Eftersom det ser ut som vänsteralliansen Syriza kommer att vinna valet, utmanas på allvar eurozonens förtorkade besparingspolitik.

Syriza vill förhandla bort den gigantiska statsskuld som fyra års nödlån har skapat, lån som grekerna inte haft någon glädje av, eftersom de gått till att undsätta tyska och franska banker. Man vill också lindra tillvaron för de många greker som i dag för en förtvivlad kamp för överlevnad.

Realismen i Syrizas alternativ kan diskuteras, men viktigare är att det finns en opposition och en debatt. Demokratin dör om alla ska hålla klaffen och marschera i den takt som den tyska förbundskanslern Angela Merkel föreskriver.

Ingenstans har som i Grekland nedskärningspolitiken tillämpats mer aggressivt utan att ge de resultat som utlovats. Att det därför bland många greker finns en känsla av att alla uppoffringar man gjort varit meningslösa, är livsfarligt för demokratin.

Att det nu ska bli parlamentsval har öppnat för ett nervkrig mellan Tyskland och Grekland.

Häromdagen antydde tyska medier att Merkel kan tänka sig att Grekland lämnar euron. Syftet är förstås att inför valet sätta skräck i grekerna, där de flesta vill vara kvar. Inte heller Syriza vill lämna euron.

Merkels argument uppges vara att läget i eurozonen är stabilare än det var för två år sedan när frågan om grekiskt utträde senast var aktuell. Tror hon verkligen det, tyder det på att hon förtränger verkligheten. För den enda stabilitet som finns i dag är en stabil recession.

Nya siffror från Eurostat visar att eurozonen officiellt befinner sig i deflation. Och hur stabil är den tyska ekonomin, med tanke på den ryska kollapsen? Tyskarna har kortsiktigt tjänat på de destruktiva besparingarna som andra inom eurozonen tvingats göra, men man närmar sig nu en gräns där nackdelarna också för Tyskland börjar märkas.

”Europa är i en återvändsgränd; om något gör Grekland resten av Europa en tjänst genom att låta en väckningssignal ljuda”, skriver Paul Krugman i New York Times. Valet för tyskarna står mellan att brutalt slå ner en grekisk revolt så att den inte sprider sig till Italien och Frankrike eller att införa någon form av efterfrågehöjande ekonomisk politik i Europa.

Men utan ett slut på besparingsidiotin blir dessvärre de enda vinnarna bakåtsträvarna Ukip i Storbritannien, Front National i Frankrike och Alternative für Deutschland (AfD) i Tyskland.