Migrationsverket måste ta större ansvar

Det duger inte att bolla runt med ansvarsfrågan. Migrationsverket måste lägga resurser på att rätt åldersbedömning görs från start.

Medicinsk åldersbestämning eller inte? Det är frågan. Uppdrag gransknings program ikväll, Ålder: Okänd, ger inte heller något svar. Snarare bekräftas bara en tidigare bild av att mottagandet av ensamkommande barn och unga alltför ofta blir ett exempel på bristerna i själva mottagningssystemet.

När en asylsökande först kommer i kontakt med Migrationsverket görs en kort intervju. Handläggaren nedtecknar namn, vilket land den asylsökande ungdomen kommer från, var familjen finns och så den ålder som uppges.

Utifrån detta fattas ett livsavgörande beslut för den asylsökande. Bedöms det att den asylsökande är under 18 år, väntar ett hvb-hem, skola och en god man, samt en större chans att få stanna i landet. Alla över 18 år hamnar på ett asylboende och behandlas som en vuxen. Utan några identitetsstyrkande dokument måste varje handläggare göra sin bedömning utifrån »om det är uppenbart för var och en att individen är över 18 år«, säger en representant från Migrationsverket i programmet.

Och det är här godtyckligheten och rättsosäkerheten kommer in.

I Migrationsverket interna rapport från i våras beskriver medarbetarna att bedömningarna som gjordes under hösten 2015 blev subjektiva och kändes otrygga, vissa ville hellre fria än fälla och man ville undvika att barn och vuxna hamnade på samma boende. Ändå är det vad som händer under asylsökandeprocessen och i värsta fall, som i Uppdrag gransknings case från Alvesta, begås brott mot barn av vuxna asylsökande.

Det kan tyckas enklast att medicinska åldersbestämningar får vara ett sätt att säkra bedömningsgrunden, men Barnläkarföreningen liksom Tandläkarföreningen har protesterat mot dem. Det är svårt att försvara åldersbestämningarna etiskt, och de kan också ifrågasättas för sin tillförlitlighet, menar de.

Tydligt är att ingen vill kännas vid ansvaret för de felaktiga bedömningarna, som ändock görs. Migrationsverket menar att det är kommunens ansvar att göra en korrekt åldersbedömning och placering. Kommunerna menar att de utgår från att Migrationsverket redan gjort en korrekt bedömning av de ensamkommande barnens ålder.

Men vad skulle hända om två bedömningar faktiskt ställs mot varandra? Om socialtjänsten skulle gå emot en bedömning från Migrationsverket? Skulle Migrationsverket i nästa vända bestrida kommunens? Det enda säkra är att den redan utsatta asylsökanden skulle hamna i ett rättslöst limbo.

Det mest fruktbara, men också det mest resurskrävande, skulle naturligtvis vara att Migrationsverket inte är så snabba med att skjuta ifrån sig sitt ansvar som första mottagarinstans. Låt den första intervjun ta tid, låt psykologer vara med på den, ha särskilt traumastödsutbildade handläggare, gör helt enkelt en ordentlig utredning av den asylsökande från start.

Det duger inte att bara så snabbt som möjligt lasta över allt ansvar på kommunerna.