Olle Ludvigsson (S) påstår att 2-packet inte har något att göra med den extrema åtstramningspolitik som högerregeringarna inom EU står för. Men detta är den politik som är fastlagd av EU, skriver EU-politiker Mikael Gustafsson i en replik.
Olle Ludvigsson (S) inleder sin artikel med att ifrågasätta min intellektuella kapacitet. Mitt inlägg påstås vara rörigt och jag anklagas för att inte ha förstått sammanhanget eller debatten som förs. Detta är ett tråkigt sätt att debattera på och handlar mer om att dribbla bort frågan än om att föra en verklig debatt.
Naturligtvis följer jag som EU-parlamentariker den debatt som förs och jag förstår sammanhangen. Men av olika skäl kommer jag inte fram till samma slutsatser som Olle Ludvigsson. Den avgörande skillnaden oss emellan är nog vår olika syn på EMU.
Min artikel innehöll många citat från texten i det så kallade 2-packet. Dessa citat visar bland annat att makten över den ekonomiska styrningen centraliseras till den icke-demokratiskt valda EU-kommissionen. Det är jag emot.
För det första, därför att det underminerar demokratin. Det ska vara de av folket valda som bestämmer över den ekonomiska politiken. Inte EU-byråkrater.
För det andra, därför att EU-kommissionen vägleds av en dogmatisk nyliberal agenda. En agenda som går emot allt det som arbetarrörelsen kämpat för i Sverige och Europa.
Ludvigsson påstår att 2-packet inte har något att göra med den extrema och ensidiga åtstramningspolitik som högerregeringarna inom EU står för. Men problemet är ju att det inte bara är högerregeringar som för denna politik. Den är fastlagd av EU – och EU-kommissionen bevakar noggrant att den följs till punkt och pricka. Keynesianismen är i idag i princip förbjuden politik inom EU.
Ludvigsson påstår också att han vid flera tillfällen har kritiserat ”denna obalanserade politik”. Men för bara ett år sedan skrev Ludvigsson i en debattartikel på webbtidningen Europaportalen (22/6 2011) om det dåvarande 6-packet och dess skarpa åtstramningspolitik: ”Tyvärr visar det sig att delar av socialdemokratin i övriga Europa har svårt att helhjärtat sluta upp bakom paketet. Denna nej-position rimmar inte särskilt väl med ambitionen att ta ansvar för stabiliteten i den europeiska ekonomin. Den socialdemokratiska S&D-gruppen i parlamentet gör i och för sig rimliga poänger av att paketet har för stort fokus på åtstramningar och att de striktare bestämmelserna kan begränsa handlingsutrymmet för länder med svaga statsfinanser som vill investera under en lågkonjunktur. Totalt sett pekar dock det mesta på att fördelarna med de tuffare reglerna överväger nackdelarna. ”
Då kritiserade Ludvigsson till och med socialdemokratiska kollegor i Europa som sa nej till åtstramningspolitiken, med argumentet att fördelarna överväger nackdelarna. Jag har inte sett att han gjort någon självkritik på det ett år gamla inlägget. Rätta mig om jag har fel.
Precis som Ludvigsson talar EU-kommissionen om att hela Europa tjänar på ”ett bättre statsfinansiellt ansvarstagande”. Han påstår att ”särskilt de svagaste grupperna i samhället skulle gynnas”. Det låter ju vackert, men det är ju inte verkligheten i Europa i dag.
I krisländerna ser vi effekterna av de extrema nedskärningarna som EU beordrar fram under tal om ”statsfinansiellt ansvarstagande”. De svagaste grupperna drabbas allra hårdast av denna politik. Massarbetslöshet (och extremt hög ungdomsarbetslöshet). Andelen fattiga medborgare inom EU växer med kuslig hastighet. Utbildning, vård och omsorg håller på att falla samman i flera länder. Det är en ren klasspolitik, som dessutom slår extra hårt mot kvinnorna genom angreppen mot den offentliga sektorn.
Denna politik måste snarast ändras. Det krävs massiva offentliga investeringar i Europa för att vända utvecklingen. Samhällsnyttiga investeringar i infrastruktur, bostäder, välfärd och grön energi. Bara så kan massarbetslösheten och den djupnande krisen bekämpas. Och det är bråttom.
Annars väntar något ännu värre. Socialdemokraten Göran Greider kallar det: ”Euro-geddon”. Jag är rädd att han har rätt.
Mikael Gustafsson, EU-politiker V.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
